Speja sagt och gjort -

Skapa en illusion

Jag har upptäckt att jag inte behöver knåda mig blå och fylla kakfatet för att skaffa den där säljande doften av nybakat. Nä, det räcker att spilla lite vaniljsocker på sig själv. Sedan tar jag med mig den ljuvliga doften av hembakat vart än jag går.

PS. Men ene sonens illusioner krossades när han öppnade skafferiet och konstaterade att kakburken gapade tom. Han blev ARRRG.

2009-01-30 @ 08:52:50 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Tack Alvedon!

Tack du beska, vita, hårda. Utan dig hade jag inte överlevt morgonens omkullkastade glas, klädkrig, brödkantstjat, tandkrämsklet och bus bak i bilen. Tack vare dig så dog jag nästan inte alls.

2009-01-28 @ 14:48:53 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Är jag kriminell?

Adventsljusstakarna sprider sitt milda sken i våra fönster. Fortfarande. För vi gillar mys och pys här hemma.

Nu är det ju inte så att någon har opponerat sig. Nä, inte en endaste har framfört några klagomål. Men de tittar. Och tänker. Det är i alla fall vad jag tror och därför kan jag känna mig sådär lagom och hemtrevligt revolutionär. Fast vid närmare eftertanke: vad är det här för tendenser egentligen? För vi bakar ju semlor både sommar och höst, klär oss som spindelmän på påsken och dansar runt det gamla äppelträdet på midsommar. Så många brott mot vett och etikett - då är man väl nästan kriminell?

2009-01-27 @ 15:57:24 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

Hoppfullt

Wow! Jag vill också bli en stålmormor... så småningom. Måste bara träna lite först.

2009-01-20 @ 13:24:11 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

Kunglig kissekatt

Det började med att han serverades mat i sängen efter att ha gjort sönder ena benet. Sedan sprängde han kattluckor, lekte Tarzan i tapeterna, öppnade dörrar, utförde hämdaktioner som borde utförts i kattlådan och lyckades trebent rymma genom ytterdörren. Tio dagars ordination med vila och stillhet har förvandlat vår kissemiss till en utbrytarkung och en majestät i allmänhet. Ett litet "mjau" - och hela familjen galopperar genom huset. Den som kommer först får äran att bära honom uppför trappan.

2009-01-20 @ 08:36:17 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Städdille

Jag borde veta bättre. Just när jag börjar tro att mina tokstollar till barn inte kan komma på mer busstreck och galenskaper så hämtar de inspiration från böckernas värld. Denna städiver var vad jag möttes av i köket efter att jag hade haft en dust med vår omedgörliga gran.

Ja, och varför gör man på detta viset? Det är inte alltid det finns en anledning, men just idag hade ene sonen roat sig med att klättra upp på den svärtade vedspisen i köket för att hoppa ner därifrån. Och därmed fyllt golvet med svarta fotspår.

2009-01-16 @ 17:30:43 Permalink Buskul Kommentarer (8) Trackbacks ()

Konsten att överdriva

Vad är det med 6- och 7-åringar nu för tiden? Idag drog jag en spännande historia om när jag körde upp för den skräckinjagande körkortsinspektören "Kuggar-Nisse". Jag lyckades fånga intresset hos hälften av barnen i den långa kön till gympasalen. Men efter avslutat värv blev det inga applåder. Istället blev jag ifrågasatt. Var verkligen Kuggar-Nisses hår illrött? Såg han verkligen ut som en ilsken iller? Och som en parentes: har jag verkligen själv överdragsbyxor när jag är ute och leker?

Njae, men vad är väl en historia utan en aning krydda? Jag kan väl erkänna att Kuggar-Nisses hår drog mer åt det orange hållet och han kanske mer såg ut som en synnerligen syrlig farbror. Men när vi kommer till överdragsbyxor, då drar jag gränsen för mina överdrifter. Allvarligt. De är alltid på när jag är ute och leker.

2009-01-13 @ 08:49:39 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Mat från förra året

Alltså, jag gillar vintage. Tar gärna hand om gamla möbler som jag fixar till på olika sätt. Det ger karaktär, tycker jag. (Åt hemmet alltså.) Men vintage i kylskåpet borde vara förbjudet. Det finns ingen charm med det alls.

2009-01-12 @ 14:42:44 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Reminder...

... i början av det nya året.

Vi for till närmaste Ikea för att käka köttbullar och spana garderobsinredning. På plats upptäckte jag att min väska var vidöppen och plånboken var borta. Leta, leta, leta. Ingen plånbok dök upp, men däremot ett illvilligt humör. Trots det fick vi försöka fokusera på anledningen till att vi tagit oss dit. Då försvinner minste sonen. Äh, det brukar han ju göra. Men efter åtskilliga rundor (motströms) på Ikeas enkelriktade vägar började hjärtat slå i otakt. Otäcka senarion började smyga sig på... Så fann vi honom. Utanför butiken. Med ett söndrigt finger. Det var första gången vi lämnade Ikea utan att ha shoppat någonting. Och jag insåg hur lite försvinnandet av min plånbok egentligen betydde.

2009-01-12 @ 14:41:15 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Om ditten och datten

Hej och välkommen till Spejas nya blogg. Numera är det inte enbart inredning som gäller. Nä, Speja har bytt spår och ska i fortsättning skriva om både ditten och datten. Därför hoppas jag att du vill följa livet bland vättar, kossor, dammråttor, barn och andra människor. Bland fantasier, skriverier och boksläpp. Och inte minst bland gnagarskräck, renoveringsångest, bullkalas, tv-tittande och kojbyggen.

Det hela utspelar sig hos en familj på landet, i nedre delen av riket, på en plats där rrr:n rullar lika tjusigt som vågorna på havet strax intill.

2009-01-12 @ 14:41:04 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()