Gangsterfasoner

Jag, med försök att låta som värsta gangsterbossen: "Efter middagen ska jag gå ut i trädgården och vila mig. Och den som stör mig åker på stryk."

Minste herrn och Herrn mittemellan: "Pappa också?"

Jag: "Särskilt pappa."

Sagt och gjort. Efter maten tog jag mitt täcke och bredde ut det på gräsmattan nedanför altanen. Åh, vad härligt. Nu skulle jag få lugn och ro. Solen värmde, det kvittrade och jag liksom svävade bort...en mycket kort stund.

Då kom det. SWOSCHET och PLASKET. En kaskad av vatten. Som landade på mig.

Snabba fötter hördes lämna den högt belägna altanen. Jag snodde runt - och skapade förödelse genom att sveda buskar och gräs med mina osande ord. 

Så går det när man försöker ta till maffiafasoner. Fast det i själva verket rör sig om tomma hot.

Kunde lika gärna ha öst bensin på glödande kol.

Hal som en tvål

Blubb, blubb. Host.

Ursäkta mitt bubbliga tal. Fast egentligen borde mitt språk vara extra rent idag. Det är nämligen så att någon tycker att jag behöver tvätta min mun. 

Saken är den att gårdagens tandborstning smakar än. Och igår smakade den väldigt mycket tvål.

Nu är det ju så att beviset är utspottat och spaningen blir svår. Men en sak är jag säker på: motiv finns hos någon av husets hala typer. 

Störste herrn.

Minste herrn.

Eller Herrn mittemellan.        
                                               

Återanvändning

Ställa väckarklockan på oväntad ringning.
Kul.
Ställa klockan på ringning mitt i natten.
Ännu roligare.
Placera klockan vid sängen.
Roligt.
Placera klockan en våning ner.
Wow.

Ibland lägger småherrarna upp knivskarpa strategier. Så vassa att de till och med lyckas skapa en följetong.

För mitt i natten orkar jag inte ens tänka. Allra minst på trappnedgång. Istället ligger jag kvar. Svär otäcka ramsor. Och använder kudden som tuggmotstånd. 

Så nästa morgon vaknar jag trött. Så trött att jag glömmer bort den nattliga terrorn.

Därför blir natten därpå...ja, just det...både repris och följetong.

Agent i mitt eget hem

Numera är jag väldigt misstänksam. Likt en spanare vaktar jag på varje steg jag tar. Smyger runt, hoppar fram, spionerar och dubbelkollar. Och konfronterar småskurkarna med bevismaterial. Det har nämligen blivit lite för många tvålade toasitsar, matförpackningar med fel innehåll, snubbeltrådar och fällor av alla möjliga slag. Men tyvärr måste ju även en självutsedd agent ta ledigt ibland. Det straffar sig nästan alltid omedelbart.

Bildbevis från senaste tiden.

      





1. När jag lyfte på toalocket...
2. Anledningen till att det började lukta bränt från fönen...
3. Ha! Det buset upptäckte jag direkt. Hur smart är det att slå knut på snörena som jag ändå måste knyta?
4. Preparerade isbitar i glaset gjorde att tårna krullade sig i sockerkramp.


Skönhetsfläck

Nu har skurgolvet fått en skönhetsfläck. Hör bara:

Minste herrn i huset hämtar vitt nagelack. Ska bli fin. Målar hela tårna och halva golvet.

Störste herrn galopperar efter nagellacksremover. Funkar inte. Störste herrn skriker fula ord. Funkar inte heller.

Störste herrn börjar se förhistorisk ut. Stora flaskan åker fram (den med lösningsmedel alltså). Funkar inte. Störste herrn får besynnerlig ansiktston.

Slipmaskinen blir aktuell. Finkornigt. Funkar inte. Grovkornigt då? Funkar.

Störste herrn darrar på handen när det tunga artilleriet dras igång.  

Den vita färgen är nu totalt eliminerad.

Men fläcken gigantus maximus lever kvar. 


Tejp gör mitt liv svårt

Jättekissnödig. Får inte upp toalocket. Det är fasttejpat. Ska ta toapapper. Rullen bara snurrar. Pappersänden är fasttejpad. Det ringer. Får inte loss luren. Fasttejpad. Ska tvätta händerna. Vattnet sprutar åt alla håll. Kranen är förtejpad.
Det ligger ett gammalt bananskal  på skrivbordet. Försöker slänga det, men får bara med mig en liten bit. Resten är fasttejpat. Ska tända. Går inte. Knappen är tejpad. Ska använda datormusen. Den sitter fast. Ja, just det. Mycket riktigt. Fasttejpad.

Det ligger en bit tapet på golvet med tejp på. Den kommer från väggen. Konstaterar att tejp + tapet är lika med dyrt.

Prövar att höja överseende på ögonbrynet. Det har ringa verkan. Då vaknar lejonet inom mig.


Historia utan poäng

Ene sonen berättar "roliga" historier. Utan poäng. Vad sägs om den här varianten?

"Den var en ryyysssk, en tyska och en Bellman. De skulle gå in till en gris. Först gick ryyysssken in och efter en timme kom han ut. "

Paus.

Jaha?

"Sen sa han: grisen fes. Sen gick tyskan in och kom ut och sa: grisen fes. Sen skulle Bellman gå in men det ville han inte för alla hade ju sagt att grisen fes."

Det var ju förståndigt förstås.

Städdille

Jag borde veta bättre. Just när jag börjar tro att mina tokstollar till barn inte kan komma på mer busstreck och galenskaper så hämtar de inspiration från böckernas värld. Denna städiver var vad jag möttes av i köket efter att jag hade haft en dust med vår omedgörliga gran.

      

Ja, och varför gör man på detta viset? Det är inte alltid det finns en anledning, men just idag hade ene sonen roat sig med att klättra upp på den svärtade vedspisen i köket för att hoppa ner därifrån. Och därmed fyllt golvet med svarta fotspår.

RSS 2.0