Tack Alvedon!

Tack du beska, vita, hårda. Utan dig hade jag inte överlevt morgonens omkullkastade glas, klädkrig, brödkantstjat, tandkrämsklet och bus bak i bilen. Tack vare dig så dog jag nästan inte alls.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0