Man kan tycka olika.

Och Minste herrn tyckte visst att det var lämpligt att gräva upp ett, antagligen, 30-årigt kadaver bakom hönshuset.
Han tyckte också att det var var en god idé att lägga huvuddelen av det i en påse och ta med detta till skolan.

Där ansåg han att det det var nödvändigt att dra på sig arbetshandskarna, dänga upp det intressanta objektet på katedern och visa fröken och alla klasskompisarna.

Lite ofräscht, kanske.

Vad fröken tyckte, det vet inte jag.



Det aktuella objektet, där - hujedamej - hornen sitter kvar.

Alltså, han höll faktiskt ganska stadigt i mina handleder.

Och det var omöjligt att få bort hans grepp genom ett enda slag. 

Så jag tänkte att det jag inte har i styrka får jag ha i snabbhet.

Min motståndare tog ett nytt tag runt mina handleder.

Och snabbt som ögat slet jag ena armen ur hans grepp, slog till så att jag fick andra handen fri och så avslutade jag med en uppercut.

Ungefär som man ska.

Jag träffade också.

Precis som man inte ska.

Nu är det risk för fläskläpp.

Förlåt Störste herrn, jag blev ju bara så ivrig.

På karateträningen i självförsvar.

Tillägg (för er som inte är riktigt bekanta med min familjs sammansättning): Störste herrn är en fullvuxen man och är pappa i huset...