Tvåhjulsdebut

Är det måntro näste Tour de France vinnaren ni har hos er? :)

En vacker dag ska jag gömma stödhjulen för min minsting...ska bli spännande att se vad som händer ;) Kram

Var glad att det går i cirkel, han smiter i alla fall inte någonstans :)

Men han gör framsteg! Även om det går runt...

Debuten...Stort! Hej nu eja här hos dig! Ska kika runt lite! Ha en fin dag! Kram oroshjärta

Åh det är så härligt att se de små liven stråla av lycka när de cyklar själva för första gången...:) Kram

Han har väl rätt mundering? Hjälm, knäskydd, pungskydd, tandskydd och vadderad overall ... minst!

Kram ☺

Åh, nu minns jag när sonen lärde sig cykla tvåhjuling och att han också tjoade. Han såg så lycklig ut :)

Det ska bli vårt projekt till våren - att få Storebror att cykla på två hjul. Det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot det...

hihi, nu får ni köra en vecka i högervarv:)



Roligt att du gillar den "nya" bloggen.

Trevlig helg!

Fjortisen hade balanserat på sparkcykel innan hon började cykla 2hjuling. När det var dags att cykla på "riktigt" hoppade hon upp på cykeln, sa åt mig att släppa och sedan susade hon iväg!..förvisso in i ett buskage en bit bort, men ändå! ;-) Ha en bra dag!

hihi, måste sett kul ut med de små benen som rörde sig så snabbt framåt.

En dag kanske han blir mästercyklist med den geist och det goda humör som han verkar ha.

Trevlig helg

/A-som också är ute och cyklar ibland

Att lära sig cykla väcker så tunga och samtidigt glada tankar hos mig. När Juniors pappa, Henrik, snart skulle dö tog vi fram cykeln. Junior var bara tre, snart fyra, så det var alldeles för tidigt, men han lärde sig cykla där ute på gårdsplanen, innan Henrik dog, så att han fick se också sin yngste cykla. Det är en härlig känsla ändå, att veta att de har det tillsammans. Ha den bästa helgen! KRAM!!

Det måtte ha sett både roligt och rörande ut!

Minns när jag lärde mig cykla. Hela knäna var fulla med skrapsår... Minste herrn är duktig, ju!

Evelina: Tja, det skadar ju aldrig att sikta högt.

TantT: Det blir nog dramatiskt!

Knaada: Där sa du något. Det är jag faktiskt glad för.

Znogge: Ja, det går framåt, fast runt -på samma gång.

Oroshjärta: Ha det så fint du också!

Susanna: Ja, glad var han i alla fall.

Segsliten: Jodå, välskyddad som få.

Smultron: Att tjoa och cykla kanske hör ihop;)

Mrs S: Spännande, spännande...

Linda: Bra tänkt, nu blir det högervarv på högervarv.

Fjortisensmorsa: Cykling in i buskage är cykling ändå:)

Ännelaij: Haha, jodå, humöret är det inget fel på.

Spader Madame: Åh, vilket gripande minne, det träffar mig rakt i hjärtat. Tack för att du ger mig perspektiv. Kram fina du!

Annika N: Som vanligt skrattade jag så att jag nästan ramlade omkull. Stackars barn.

Lotta: Fast lite skrapad och blåslagen blir han vid sina "inbromsningar" :)

Kunde faktiskt inte låta bli idag. Läste detta genom mobilen på tåget hem. Jag som ALDRIG surfar på mobilen men jag hade tråkigt och ville fnissa. Det gör jag jämt här.

Jag tycker han är en fruktansvärt roande liten herre. Hejja Minste herrn!



My hero!

Åh vilka minnen. Tänk vad härligt det var när markatteungen skulle lära sig. Friheten han kände och gav utlopp för minns jag än.



Skrapsår på knän och hjärtat i halsgropen på mamma hör till.



Markattan

En stor stund i ett barns liv - och nästan lika stor i mammas! Ha en härlig helg! Kram

Ordet "släpp" låter bekant. Mitt mittemellanbarn hojtade "släpp, jag kan" ! Sedan försvann han runt hörnet vid garagelängan så att stödhjulen vek sig.

Visst kunde ungen cykla ! (till moderns och hennes ryggs stora glädje)

Det är stort att kunna cykla själv.

Underbart moment - för dem som står och ser på s. En helt ny värld när man kan ta sig fram på två hjul. Trevlig helg.

Modesty: Tack, nu blev jag glad!

Markattan: Och mycket skratt för den här mamman i alla fall :)

2barnsmamman: Ha en fin helg du också!

Strandskatan: Släpp kan vara ordet som gör skillnad mellan blodig läpp eller ett stort smajl :)

Selma: Verkligen!

Husnrnio: Tänk vilken frihet det innebär!

Man riktigt ser det hela fram för sig :0)

Det beskrivs så bra så man ser hela förloppet framför sig.:

Det var tider det, när ungarna skulle lära sig cykla. När stödhjulen plockades bort stod lyckan högt i tak.

Ha det gott.

Att se barnen lära sig cykla är underbart! Och man kan sannerligen få sig ett gott skratt ibland, dock inte när de ser! Det kan skapa kontroverser fniss



Jag minns när mina skulle lära sig cykla. Tursamt nog har vi inte några barn i nära omgivning som kunde fresta dem så de lärde sig cykla ganska sent, om man ser till andra barn. Vad som orsakade cykelinlärningen? - 6-års! Gissa om jag bannade den.



Ska inte fördjupa mig mer nu, kan bli ett kommande

inlägg framöver kanske.



Ha det gott vännen

Kram!

Jag minns inte så mycket från min barndom har jag upptäckt men är det något jag minns så är det känslan att få cykla när maskinen borstat bort gruset och våren är här på riktigt. Nu när jag har egna barn som vill ut och cykla minns jag också hur ont det gjorde att cykla omkull och få skrapsår på knän, handflator och armbågar. Det jag glömt är att det var få som dog av cykelolyckorna. Nu får jag nästan ont i magen ibland när jag ser dem tävla i rondellen utanför huset, nu pratar vi liten villarondell och ett tio-tal hus, hahaha.

Känner igen det där äventyret när man ska upptäcka att det går att hålla balansen på två hjul.

Marica: Då har du bilden klar för dig :)

Kerstin: Ja, lyckan är det inget fel på :)

IKA: Själv är jag inte lika sofistikerad, jag skrattar så att jag nästan inte kan stå.

Tandgnisslur: Känner igen det där med cykling på nyborstade vägar...liksom skrapsår - en annan var ju inte lika skyddad som barnen oftast är nu.

Maria: Det ÄR verkligen ett äventyr!