Näsvisheter
Rafs, rafs i fickorna. Upp kom en liten pappersuschling. Trasig och grå. Men nöden har ingen lag - om man nu inte är öppen för okonventionella lösningar. Som att knyta ihop håret i en knut under näsan eller lämna blöta bromsspår längs ärmarna.
Det får mig att minnas när jag var liten:
Det var dagen D. Den stora balettuppvisningen. Inför publik. På teaterscen.
Jag var primadonnafin i tajt, blå och ärmlös dräkt med volang precis ovanför rumpan. Jag minns det så tydligt: Strålkastarlamporna, den månghövdade publiken, min lilla dräkt. Och näsrinneriet.
I pauserna låg jag dubbelvikt. Vilket ju var lämpligt eftersom mina övningar kunde tolkas som rena rama stretchningen. Men sanningen var en annan. Jag torkade näsan på det enda ställe där det fanns något som kunde kallas överskott av tyg.
Nämligen på den svåråtkomliga och minimala volangen.
Åh, vilket minne! Jag hade en likadan dräkt. Minns att den var vit. Underbart vacker och jag kände mig som en prinsessa i den...
Wow, vilket minne. :) Jag skrattar gott när jag ser bilden framför mig.
Ha en fin helg.
Hm, ja det var ju också en lösning på saken.
Och som vanligt lämnar du mig med ett stort flabb. Lördagen kunde inte gärna börja bättre.
Markattan
Vilken syn! Jag inser snabbt att jag skulle behöva en väldigt låg volang, typ knävolang, för att få det att fungera i dagens läge. Du då?
Nöden har ingen lag. Hörde igår kväll en italiensk löpare som blev tillfrågad om han någon gång blev kissnödig under ett lopp (loppen varar cirka fyra timmar). Killen log stort och svarade:
- Vill man vinna, så får man helt enkelt låta det rinna.
Ja, vad gör man i sådana situationer? Man tager vad man haver och släpper alla hämningar, man har liksom inget annat val.
Kram ☺
Nu fick du mig att tänka på en gång på jobbet då jag jobbade som frisör på en riktig "innesalong" här i stan...
Kände mig lite hängig på morgonen men åkte och jobbade, och helt plötsligt när jag står och klipper kommer den...rinnsnuvan!
Åh himmel vilka problem jag hade att förtvivlat försöka dra in snoren som var som vatten och DROPPADE när jag böjde mig framåt, samtidigt som jag skulle prata och vara trevlig!
Hemska tanke!
Ha en trevlig lördag!
Kram Camilla
Ja fy vad jobbigt det är när snuvan DROPPAR som näsblod!
Kommer ihåg vid ett tillfälle då jag jobbade som frisör på en "innesalong" här i stan...
Sorligt nog är bakelserna slut nu, slurp sa det!
Men vackra var de!
Ha en härlig helg!
Kram Camilla
men...jag trodde första kommentaren försvannn, hi hi
Man kan ju skratta åt det nu men jag förstår det var svårt då.
Stackars lilla Speja.
Dt värsta är ju snuvan..som bara rinner och rinner och rödare och rödare blir näsan och mer sprucken blir näshuden.
Hugaligen.
Ibland önskar man att man kunde bara trycka i två tussar i näsan..vilket jag gjort någon gång hemmavid då jag blev less på rinnandet.
Fult var det..men..strunt samma..man har ju ingen lust att kyssa någon direkt då..och vice versa...
Take care
/A
Hm, vilket minne!! Jag hade en liknande dräkt fast i rosa...
Hyacinter är nog lite underskattade som vårblomma men jag tänkte prova. Gult är ju en så pigg och härlig färg.
~Livet i byn
Haha.. Då hade du ju åtminstone någonstans att torka dig! Det finns ju de som har det värre.. eller hmm.. finns det det?
asg jag försöker verkligen att överleva mina kramper i magen. MEd min fantasi är det inte lätt att gå vidare... Den scenen har nu etsat sig fast i hjärnan...
Ha det gott, vännen!
kram Anna
Din lilla stackare. Måste tycka lite synd om dig. Men du hade en herrans massa uppfinnesrikedom måste jag medge. I de svåraste situationer sätts man på prov. Du löste det med bravur.
Så härligt! Tack för ett gott skratt såhär på lördagskvällen!
Sååå gulligt...en liten näsdroppande ballerina med kråkor på volangen...
Önskar dig en trevlig kväll!
Sååå gulligt...en liten näsdroppande ballerina med kråkor på volangen...
Önskar dig en trevlig kväll!
Åh, jag hade helt glömt bort de söta gympadräkterna. Hade en röd. UTAN KRÅKOR.
Haha, en helt underbar anekdot:)
Kram Lallis
Dubbelvikt eller inte, det gick ju som en dans ;-)
Znogge: Kände mig också ganska fin;)
Kerstin: Ha det fint du också.
Markattan: Det glädjer mig!
Hemliga damen: Jag får nog prova, vet inte riktigt hur långt vigheten räcker idag.
Segsliten: Bara rinna...då är man nog en riktig vinnarskalle.
Milla: Kul att du är så kommentarssugen;) Fast det där låter som en riktig rysare, riskera att droppa på sina kunder...
Ännelaij: Tussar kan ju vara lösningen, fast kanske inte när man dansar balett;)
Livet i byn: Det är visst några stycken som minns den där dräkten...
Katinka: Jo, det finns det nog definitivt;)
AnnaB: Ska försöka ge dig en finare bild snart.
Torvan: Ja, helt handfallen var jag ju inte.
Åsa!: Tack själv.
Häxprinsessan: Tack, ha det fint själv.
Purplerain: Utan kråkor är definitivt finare.
Lallis: Kram till dig med.
Marie: Hi, visst;)
Så kjolen stod ut som en enda stel volang? ;D
HEJ! Det var kul! Jag hade en sån dräkt men jag torkade inte näsan på kjolen vad jag minns he he
Ahhh, vad sött. Med eller utan kråkor...Alla sätt är bra utom de dåliga, eller...? Och du löste ju ditt lilla problem på ditt sätt...=)
Kramen
Hej vilken underbar blogg du har!
Ville bara säga det innan jag läser vidare i bloggen din!
Kram Gunilla i Singapore
Miss Upsey Daisy: Lite stärkt var den nog när den torkat till;)
Maria: Nä, det hör nog inte till vanligheterna, kanske. Välkommen, förresten.
Afrodite: Jo, så kan man ju se det;)
Gunilla: Tack. Välkommen.
