Tänk om...
För tänk om jag trillar ner för ett stup. Och tänk om jag i ett svindlande ögonblick lyckas få tag i kanten.
Eller i en utstickande rot.
Och tänk om jag inte ens lyckas dra mig upp så långt att jag kan häkta fast mig med hakan.
Då kommer jag att ångra mig.
Och bittert tänka på alla de armhävningar som jag aldrig gjort.
En skymt av STUPET. Som jag föreställer mig det.
Hu, låter läskigt!
Ha, ha ja annars hade du ju kunnat släppt taget och försökt flaxa dig upp igen !!
Jag hade nog sakta daladt ner och njutit av färden jag .
Kram/Lotta
He-he du är nig inte ensamen om den sortens spekulationer. Inte hellre ensamen om avsaknaden av biceps!!
~Livet i byn
Jag brukar spekulera i vad som skulle hända om jag någon gång trillade ur en båt långt ut i havet. Jag får nämligen fniss (läs panik) attacker om jag inte når botten. Ja, egentligen behöver jag inte ens ut på havet, simhallens djupare del ger mig samma krampaktiga utseende :-)
Avsaknad av biceps kallas "gäddhäng och innehas av Strandskatan i stället för vingar ! Det hjäper dock inte hur mycket jag än flaxar - det blir inget lyft ! Usch !
Tack för dina kommemtarer !
Hua, tänk inte såna tankar. :)
Ha en fin dag och akta dig för stup.
Hehe, då har jag ju lösningen på ditt problem färdig i ett paket att skänka dig med en gång.
BodyPump heter den.
Kul att det finns lösningar på allt va?
Hej Speja! Och tack för kommentaren på min blogg!
Vad det gäller överarmar så skulle jag också behöva få dom att grövna till lite, vid tanke på stupet;)
Detta OM får vi nog alla leva med!
Skratt Tål att tänkas på!
Oj, oj... Mina överarmar är väldigt mjuka och lösa i konsistensen nu för tiden. Åtminstone den högra. Vänster arm får rätt mycket statisk träning av att kånka på lille sonen - men jag tror inte att jag klarar mig med bara vänster arm i en hänga-över-stupet-situation... Måste nog börja med armhävningar. Men det är ju så tråååååkigt. Suck. Tror jag gör en kopp the istället! :-)
Bara att sätta igång och pumpa lite då! ;)
Hahaha, guuuuuuuuuud, vilken jobbig tanke. Jag gör den genast till min med. För jag lider i sanning brist på detsamma. Min ena unge brukar klappa mig på armarna och säga: "Mamma, du har MJUKA muskler..."
ÄR DET BRA??
:-)
Tack för din kommentar!
Rana
skratt Hej hopp!
Tack för ditt trevliga besök hos mig! Neeeej, jag kollade för säkerhets skull i handen men där var den inte heller..!
Kram Helene
jag tror det funkar så här: om man inte armhävat sig till muskler som kan ta tag i rot -så utvecklar man en fallskärm som fångar upp en alt har vadderad valfri kroppsdel som skyddar i fallet
xoxo
daisy
Men sån är jag med. I morse spekulerade jag OM:
- Tänk om jag inte hade varit så snål och faktiskt köpt mig riktiga skor? Då hade jag inte behövt ha blöta fötter hela dagen på jobbet...vilket resulterade i all min fötter har skrumpnat ihop och ser ut som russin. Dom luktar inget vidare gott heller... Yack!
Tänk om... ;D
Ha en fin kväll!
Jomen jag glömde ju fråga...
Får jag länka till din alldeles underbara blogg? Eller jag kanske gör det ändå men bara så du vet liksom.. ;D
ha ha jag tror jag dör av skratt!
det är nog bäst att du gör dessa armhävningar du :)
man kanske ska tänka sådär om ALLT? ;)
ha en underbar kväll!
Jessica: Ja, man hoppas ju att man slipper prova sina muskler på det sättet.
Lotta: Vilken positiv syn du har på livet - och eventuell död;)
Livet i byn: Skönt att inte vara ensam.
Pernilla: Himmel så långt vågar jag inte tänka. Då måste man benkraft, armkraft och flytkraft ju.
Strandskatan: Gäddhäng, då kanske du ändå simmar bra?
Kerstin: Aktar mig varje dag;)
Katinka: Låter som en jobbig lösning.
Åsa: Några armhävningar varje kväll kanske skulle fixa det.
Daniel: Ja, hur skulle livet te sig om inte OM fanns?
A: Precis, vad jag tycker.
Helene: Brygg mycket te. Många lyft med tung kopp måste väl också muskler.
Daisy: Hm, fallskärm och vadderade kroppsdelar låter betungande.
T: Stackars fossingar. De ska man ju inte glömma bort, har jag hört. Klart att du får länka, tack för fina ord, din blogg är också underbar:)
Lisa: Ha en underbar kväll du med!
Tänk om jag inte stressat den där dagen i oktober på operationssalen...
då hade jag inte ramlat och skadat mitt knä...
Tänk om jag istället hade gått fint och inte sladdat in på salen...
Ja tänk om..;D
Haha, jag får i alla fall magmuskler (av att skratta)när jag läser din blogg - det är bekväm träning.
Hahaha! Vilken kul blogg! Uppfriskande annorlunda. Tack för besöket hos mig. Jag är väldigt nöjd med hur min vår ser ut, men skulle givetvis inte backa för en lottovinst...;)
Men då kunde du slänga ut dina tangentbordsstarka fingrar och klösa dig upp :-)
Pia: Ja tänk om. Jobbig tanke.Ha det bra.
Tantti: Åh, så bra. Har min blogg en stärkande funktion? Finfint.
AnnaPanna: Tack själv.
Sexbarnsmamman: Det kanske vore en idé. Fingrarna är snabba, men jag vet inte hur råstarka de är.
