Fåraktigt hälsning...
För några år sedan hade vi får. Ett härligt, färgstarkt gäng. Äldst i skocken var en glosögd, knotig tacka. Trots ett ofördelaktigt utseende, bräkig röst och ganska jobbig personlighet så gillade vi henne. Ja, hon var något av en favorit...
Den knotiga donnan vägrade att sätta sina klövar i något blött eller lerigt. Därför brukade hon ta sig fram genom slalom eller mer eller mindre graciösa hopp. Och när det vankades mat så sträckte hon otåligt ut sitt högra ben i luften. Rakt ut. Där höll hon det, likt en "elak-man-med-mycket-liten-mustasch"-hälsning.
Hon hade även en annan egenhet. Större delen av dygnet hade vi en ullig spion som spanade på oss genom fönstren - från hagarna. När hon anade någon av oss i synfältet, och det närmade sig matdags, ställde hon sig i givakt. Med benet rakt ut.
Därför kunde vi bara inte låta bli. Trots att hon var ett oskyldigt djur. Vi kallade henne för "namnet-på-gräslig-hemlig-polis-förr-i-tiden". Ibland.
På tal om får som hälsar konstigt, alltså.
Haha, vilket trevligt annorlunda får. Ibland kan man inte låta bli sånt där man inte borde.. Vi hade för några år sedan en lite kattflicka som hade begåvats med en mustach som man lätt associerade med det "glada" fyrtiotalet, och fick därför heta Nasse.
Markattan
Hahaha, vilken härlig personlighet S det är ju klart man faller för en sån charmig dam ;)
En del påstår ju att den där kända mannen aldrig dog, utan precis som Elvis och John Lennon, gått och gömt sig någonstans. Är du helt säker på att det verkligen var ett får? För det där låter snarare som en tysk ulv i fårakläder!
Kram ☺
Ett personligt får! Underbart ju! Med ett personligt namn. Så kan det ju bli...
Så´na får-rariteter... både gammal donna och "lik en "elak-man-med-mycket-liten-mustasch"-hälsning." I en och samma skepnad... Hon var säkert över klimakteriebarriären när testosteronet ökar och mången gammal donna får både musche och skägg... Säger en som vet...
Kramar!
Det är för härligt med djur som har en stark personlighet... inte visste jag att får betedde sig på det sättet :)fniss
hahaha en riktig personlighet minsann =)
japp bäst att se upp när jag kommer ner för backen i full fart haha..
Allt bra med dig? Kram
Hahaha...lilla fåret. hahaha...:-) Kram
Åh!
Jag känner mig delvis som ert får, vägrar ta mig fram i lerig terräng, hoppar ograciöst.
Men liknelsen med en somlig "elak-man-med-mustasch" den är inte lik mig alls.
Ta hand om dig
Kram
/A
Markattan: Stackars kissen...
Malin: Det var svårt att ignoerar henne.
Segsliten: Hu, hemska tanke. Men nä, hon var en gulleplutt. Också.
Katinka: Ja, man minns henne ju i alla fall.
Skatan: Haha, vilka dystra framtidsutsikter...
Evelina: Det visste inte vi heller. Innan.
Mia: Allt är bra:)
Stina: Kram!
Ännelaij: Härligt att du kikar in, kram.
Vilket charmtroll...fåret alltså...=) Kram
Hahahaa... ni måste sakna det fåret? :)
Inte konstigt då att fårskalle är ett ord man använder om lite konstiga udda typer:-)
Man får vad man förtjänar ;-)
Vilken underbar personlighet. :)
Ha det gott.
Vilken elegant fårdam med stor personlighet :-))).
Djur är härliga.
Nej, jag orkade egentligen inte. Men ibland blir jag
nästan manisk när jag håller på och stupar på min
post ler. Ungdomarna är lyckliga ialla fall över
allt gott som finns nu...så länge det varar :-).
Det är bra när man själv ligger på plus inför dom.
kram
strömma
ler Det var en personlighet det! Ha det gott! Kram Anna
Det låter ju helt ljuvligt dråpligt! Jag skrattar nästan ihjäl mig! Funderar ju på att skaffa mig höns, kanske får man någon vimsig höna med stor personlighet då. Hoppas på det.
Haha, underbart skrivet! Var kan man köpa såna får, månntro:-)
fin blogg :)
hur länge har du bloggat? ;D
Hahaha grymt träffsäkert! Där jag bor finns det fler får än människor!
Skratt... det jobbade kanske som hemlig spion.
Afrodite: Charmig som få:)
Tantti: Ja, det gör vi faktiskt.
Katti: Hon måste ha haft liknande föregångare;)
Znogge: Jo, så är det nog;)
Kerstin: Ha det fint du också.
Strömma: Ja, vissa djur är något av det roligaste att betrakta och lära känna.
AnnaB: Ha det finfint.
AnnikaN: Nu fick du mig att minnas alla tokiga hönor som vi hade när vi var liten...du kan nog hitta nån kul höntyp.
Tesstamente: Hos nå´n bonde som inte är så noga med stamtavlan;)
Thelifeoffanny: Sisådär tre-fyra månader.
Weirdo: Hjälp, hur är det att leva så?
Purplerain: Hon trodde nog det själv i alla fall;)