Att föregå med dåligt exempel
Tar jag fram symaskinen - endast vid nödfall - lyfter jag inte upp den på ett bord. Nä, jag släpar ut den från sin plats på garderobsgolvet till golvet i hallen. Sedan sitter jag likt infödingskvinna med knäna uppdragna under hakan och gasar med foten.
Det ser inte klokt ut. Åtminstone inte enligt min man.
Mina söner tittar och lär. Tänk vad de ska bli förvånade på syslöjden.
Haha! Kan se dig framför mig!
Jag brukar komma halvvägs. Jag syr klart och sedan får maskinen oftast stå kvar i en vecka eler två. Meken blir inte så glad. Det är så svårt att duka runt maskinen!
Ha en fin tisdag!
skrattar ser barnen på första syslöjdslektionen.
Jag tycker att hela grejen med att ta fram symaskinen är så fruktansvärt jobbig. Det är en sån där sak som jag kan tänka på i veckor.
Hmm...kanske jag orkar dra ut den en bit på golvet iaf....
Symaskin!? Vad är det.
Jo, det lär de bli! Men att sitta och sy på golvet låter ändock mysigt!
Du har ett pris att hämta hos mig dessutom!
Dom gånger jag tar fram symaskinen går den sönder.
SÅ satt jag också när vi flyttat hit och jag fick för mig att sy en leksak till minstingen som bara var någon månad då. Vi hade allt i lådor, jag grävde fram symaskinen och sydde sittandes på golvet.Resultatet blev sisådär =)
Hahaha vilken syn det måste vara. Kanske man skulle ta och prova det. Jag har ju ett par gardiner som måste sys färdiga snart.
T:Man kanske kan brodera pannkakor med den?
Pernilla: Du verkar ha samma ångest som jag...
Bodil: Jag har lyckats klura ut att det är en maskin som syr.
Katinka: Det är mest obekvämt.
Katti: Vad synd;=)
Maria: Kul att man inte är ensam om konstigheterna.
Moster Mjölgumpa: Ja, det kan ju vara värt ett försök. Om inget annat så lär det ju uppskattas av familjen.
Hahaha, underbar bild som kommer för mig. :) Ungarna i skolan. :)
