Vi var på Ikea. Kissnödiga som vanligt.
På väg mot toaletten går Minste herrn upp jämsides med en dam.

Han tittar upp mot henne, ler vänligt och frågar: "Ska du på dass eller?"

Damen svarar inte ens.

Så kommer vi fram till toaletterna. Ytterligare en dam är på väg ut genom dörren. Minste herrn bugar sig djupt med ena armen lagd över magen och med den andra gör han en liten handpiruett.

"Varsågod", säger han.

Damen bara går förbi. Inte en blick. Inte ett ord. 

Inte konstigt att man som liten herre - eller liten dam - tappar lusten att vara chevaleresk.

Ja, jag skäms. Bloggen har jag lämnat åt sitt öde ett bra tag. Men det är ju som så att ibland kommer livet emelllan. I det här fallet har det handlat om renovering, jobb, sorg och begravning, lek, bad, migrän, cykelutflykter och några fler av de ingredienser som min livssoppa innehåller. Ingen ursäkt kanske, för vi har väl alla det så tidvis, men det är åtminstone anledningen till stiltjen här.

Men.

Nu ska jag försöka ta mig i kragen. Så här kommer en litet smakprov från det spejanska hemmet.

Herrn mittemellan:

Det var en farbror i skolan idag som visade hur man kan göra egna instrument av slangar, kohorn och pinnar. Han var 93 år. Tänk dig. 93 år!!

Störste herrn:
Det tror jag väl inte. Om skolan släpar dit en 93-åring bland er ungar bör de nog ta dit en hjärtstartsmaskin också.

Herrn mittemellan:
Joho. Jag snabbade mig eftersom han var så gammal. Jag var minsann rädd att han skulle hinna dö innan han var färdig med mitt instrument.


Nu har jag pratat lite med Herrn mittemellan och sagt att det nog är lämpligast att han inte hojtar ut sina okvalificerade åldersgissningar. Det är inte så kul när någon gissar på 93 om man bara är 55 år gammal. Eller på 147 när man bara är 75.


Så för att tala om något annat. Här kommer ett litet tips. Illustratören som har gjort de fina teckningarna i Mormor & Morfar-boken har startat en blogg: http://ipia.blogg.se/