Pluttifikation
"Om man gångar med minus, blir det mindre" sa Minste herrn och såg finurlig ut.
"Ja, det stämmer", svarade jag lite förvånat och undrade om han verkligen förstod vad han pratade om.
"Det har jag kommit på alldeles själv", sa Minste herrn stolt. "Det är inte Jesus eller nå´n annan så´n som har sagt det."
Nog för att Jesus var bra på mycket. Men när det gäller pluttifikation med minus. Då gick han nog bet.
"Ja, det stämmer", svarade jag lite förvånat och undrade om han verkligen förstod vad han pratade om.
"Det har jag kommit på alldeles själv", sa Minste herrn stolt. "Det är inte Jesus eller nå´n annan så´n som har sagt det."
Nog för att Jesus var bra på mycket. Men när det gäller pluttifikation med minus. Då gick han nog bet.
Fula farbrorn
Ibland är det bra med fula farbröder. Eller fula tanter också för den delen.
I alla fall om de håller till i trädgården och ser allmänt arga och otilldragande ut.
För när Herrn mittemellan möttes av ett jordgubbsland som bara bestod av uppstickande, nakna strån.
Då var måttet rågat.
Då bad vi en ful farbror flytta hem till oss.
Ful och arg farbror skrämmmer bort matlusten hos gottegrisar.
I alla fall om de håller till i trädgården och ser allmänt arga och otilldragande ut.
För när Herrn mittemellan möttes av ett jordgubbsland som bara bestod av uppstickande, nakna strån.
Då var måttet rågat.
Då bad vi en ful farbror flytta hem till oss.
Ful och arg farbror skrämmmer bort matlusten hos gottegrisar.
Mina sidor
Himmel vilka sidor jag har. Då talar jag inte om de uppenbara: framsida, baksida, ovansida, undersida, vänster sida och höger sida.
Nä, jag talar om de olika sidor vars lömska ansikte gluttar fram i spegeln. Utan minsta förvarning.
För det är de som gör att man ena dagen kan le mot sig själv i spegeln och mumla: Hm, inte så pjåkigt. Nästan snyggt.
Och det är de som andra dagar får en att ångestfyllt pipa: Vem är det?!! Vad har hänt?
Jag börjar faktiskt misstänka att min spegel inte är konsekvent.
Att det är en lurig och ombytlig spegel som växlar sida efter behag.
Trots det ska jag gå och fråga spegeln.
Hur jag ser ut idag.
Nä, jag talar om de olika sidor vars lömska ansikte gluttar fram i spegeln. Utan minsta förvarning.
För det är de som gör att man ena dagen kan le mot sig själv i spegeln och mumla: Hm, inte så pjåkigt. Nästan snyggt.
Och det är de som andra dagar får en att ångestfyllt pipa: Vem är det?!! Vad har hänt?
Jag börjar faktiskt misstänka att min spegel inte är konsekvent.
Att det är en lurig och ombytlig spegel som växlar sida efter behag.
Trots det ska jag gå och fråga spegeln.
Hur jag ser ut idag.
Aaaarghh...
Fy, vad jag är arg.
Inte på världens orättvisor.
Inte på staten eller trafiken.
Inte just nu i alla fall.
Nä, inte ens på min seeega dator.
Nä, jag är arg av en mycket simplare anledning.
På något som de flesta vuxna gör varje dag.
Nämligen lagar mat.
Nu vet jag ju att jag ska vara evigt tacksam.
För att jag alls har någon mat.
Men det är liksom inte min grej.
Inte nog med det. Det är otacksamt också.
Hårdstekta fläskkotletter uppskattas nämligen inte.
Därför fräser jag som en ilsken iller när jag står där i köket.
Därför är jag arg när det är min tur att laga mat.
Och nu är det värre än vanligt.
Störste herrn har brutit handen.
Så nu är jag jättearg.
Varje dag.
Inte på världens orättvisor.
Inte på staten eller trafiken.
Inte just nu i alla fall.
Nä, inte ens på min seeega dator.
Nä, jag är arg av en mycket simplare anledning.
På något som de flesta vuxna gör varje dag.
Nämligen lagar mat.
Nu vet jag ju att jag ska vara evigt tacksam.
För att jag alls har någon mat.
Men det är liksom inte min grej.
Inte nog med det. Det är otacksamt också.
Hårdstekta fläskkotletter uppskattas nämligen inte.
Därför fräser jag som en ilsken iller när jag står där i köket.
Därför är jag arg när det är min tur att laga mat.
Och nu är det värre än vanligt.
Störste herrn har brutit handen.
Så nu är jag jättearg.
Varje dag.
Ytterligare en stund av glitter
När Herrn mittemellan fnittrar så förtjust att han inte får fram orden.
När han ska berätta en vardaglig händelse men inte lyckas samla sig.
För han har sett det komiska i en situation. Han har anat nyansen.
Det lilla. Det enkla.
Den fina humorn utan någon vass udd.
När han bubblar så mycket av skratt inombords att han inte får till poängen.
Då känner jag att det är en stund av glitter. Igen.
När han ska berätta en vardaglig händelse men inte lyckas samla sig.
För han har sett det komiska i en situation. Han har anat nyansen.
Det lilla. Det enkla.
Den fina humorn utan någon vass udd.
När han bubblar så mycket av skratt inombords att han inte får till poängen.
Då känner jag att det är en stund av glitter. Igen.
No limits
Har ni också gjort det?
...fantiserat att det regnar läsk från himlen. Och att ni står där och tar emot det med öppen mun.
...eller drömt om att vara med när Pippi fyller en hel skottkärra med godis. Och sedan obehindrat få trycka i sig gräddbullar, hallonsnören, kolor, polkagrisar och suringar...
...funderat på hur det är att bo i ett pepparkakshus där man kan knapra på väggarna.
...eller undrat hur det skulle vara att bada i en chokladdamm. Och få kallsupar.
...och sagt att när ni kommer till himlen, då ska ni bara äta smör. Hela tiden.
Sådan funderingar har i alla fall småherrarna. Och jag.
...fantiserat att det regnar läsk från himlen. Och att ni står där och tar emot det med öppen mun.
...eller drömt om att vara med när Pippi fyller en hel skottkärra med godis. Och sedan obehindrat få trycka i sig gräddbullar, hallonsnören, kolor, polkagrisar och suringar...
...funderat på hur det är att bo i ett pepparkakshus där man kan knapra på väggarna.
...eller undrat hur det skulle vara att bada i en chokladdamm. Och få kallsupar.
...och sagt att när ni kommer till himlen, då ska ni bara äta smör. Hela tiden.
Sådan funderingar har i alla fall småherrarna. Och jag.
Bak och fram
"Ha!" utbrast Herrn mittemellan när vi tittade på teve.
Hela familjen fixerade blicken på bildrutan.
Vadå? En sjungande dam i fin klänning. Och med urringning som blottade hennes väl tilltagna och ihoptryckta behag.
Vad är det med det?
"Ha!" triumferade Herrn mittemellan igen. "Ser ni inte? Det ser ut som om hon har en rumpa där fram."
Ja, sannerligen.
Hela familjen fixerade blicken på bildrutan.
Vadå? En sjungande dam i fin klänning. Och med urringning som blottade hennes väl tilltagna och ihoptryckta behag.
Vad är det med det?
"Ha!" triumferade Herrn mittemellan igen. "Ser ni inte? Det ser ut som om hon har en rumpa där fram."
Ja, sannerligen.
Grävlingstrix
Vättar och små magiska väsen. Det pratar och skojar vi mycket om här hemma. Och det finns en aning tro. För vi vill behålla den där magiska världen länge. Men just gränsen mellan verklighet och fantasi - den kan vara svår att balansera på. Särskilt när den inte är så där väldigt tydlig:
"Mamma, vi har en grävling i trädgården!" säger Herrn mittemellan.
"Inte nu väl?" undrar jag som tycker att grävlingar är trevligast på avstånd.
"Jo, jag sparkade boll. Och då dök en grävling upp ur marken. Han hade jord på huvudet och såg arg ut. Sedan tittade han sig omkring för han undrade vad som stod på."
Hm. Kanske är det så att även grävlingarna här på gården inte bryr sig så mycket om hur grävlingar brukar göra. Eller hur de borde bete sig och vara.
"Mamma, vi har en grävling i trädgården!" säger Herrn mittemellan.
"Inte nu väl?" undrar jag som tycker att grävlingar är trevligast på avstånd.
"Jo, jag sparkade boll. Och då dök en grävling upp ur marken. Han hade jord på huvudet och såg arg ut. Sedan tittade han sig omkring för han undrade vad som stod på."
Hm. Kanske är det så att även grävlingarna här på gården inte bryr sig så mycket om hur grävlingar brukar göra. Eller hur de borde bete sig och vara.
Tantvarning
"Hu, vad läskigt det är att köra här på parkeringen", sa Minste herrn när vi skulle hitta en ledig plats till bilen utanför Maxi.
"Hu", sa han igen. "Det kan faktiskt hoppa fram en liten, liten tant här. VAR som helst. Och NÄR som helst."
Jo, det är ju sant.
Små tanter och stora parkeringar är verkligen en kombination som får tänderna att skallra. Och håret att krulla sig.
Av ren och skär skräck.
De där krypen
Alltså, hur gör de?
Och varför finns de?
Det är en fundering som vi ältat i sommar här i det spejanska hemmet.
Vi talar om fästingar. De otäcka, skrämmande och hämmande krypen.
Men vi har inte slutat trampa runt på ängarna och skogen bara för att de har invaderat desamma. Nä! Vi vältrar oss enträget i högt gräs, klättrar envist i mossiga träd och gömmer oss fortfarande bland buskarna när vi leker.
Likt dårar.
Men som sagt. Hur gör fästingarna för att fastna på oss?
Sitter de och lurar på ett grässtrå? Sitter de där och väntar på att någon ska gå förbi så att de kan hoppa på ett byte? Tar de då ett språng? Svingar de sig från strå till strå? Eller låter de sig bara bekvämt "smetas" av?
Och vad gör de för nytta egentligen? Myggor, till exempel, är ju inte bara en plåga. De är ju även fågelmat.
Men fästingar. Det är en mörkare, märkligare sort. Går deras tillvaro mest ut på att förpesta livet för andra?
Någon som vet?
Och varför finns de?
Det är en fundering som vi ältat i sommar här i det spejanska hemmet.
Vi talar om fästingar. De otäcka, skrämmande och hämmande krypen.
Men vi har inte slutat trampa runt på ängarna och skogen bara för att de har invaderat desamma. Nä! Vi vältrar oss enträget i högt gräs, klättrar envist i mossiga träd och gömmer oss fortfarande bland buskarna när vi leker.
Likt dårar.
Men som sagt. Hur gör fästingarna för att fastna på oss?
Sitter de och lurar på ett grässtrå? Sitter de där och väntar på att någon ska gå förbi så att de kan hoppa på ett byte? Tar de då ett språng? Svingar de sig från strå till strå? Eller låter de sig bara bekvämt "smetas" av?
Och vad gör de för nytta egentligen? Myggor, till exempel, är ju inte bara en plåga. De är ju även fågelmat.
Men fästingar. Det är en mörkare, märkligare sort. Går deras tillvaro mest ut på att förpesta livet för andra?
Någon som vet?
Fjärilsdans
Fram och tillbaka. Hit och dit. Vilken himla trafik.
Det är ett sådant fladdrande, surrande och jäktande.
Men trevligt ändå. För de är så fina. Och så många.
Här i vår trädgård dansar nämligen fjärilarna mellan lavendel, oregano och nepeta.
Och här i våra orensade rabatter surrar humlorna fram i en brummande vals.
Så inte hade vi behövt köpa en fjärilsmatare i Fjärilshuset på Haga.
Inte hade vi behövt fylla den med sockervatten färgat med röd karamellfärg.
Men fjärilarna är öppensinnade.
De sätter sig snällt på de konstgjorda blommorna och suger sötdricka.
Men bara på prov. Och bara en liten stund.
För de märker snart att inget går upp mot violetta färger. Eller naturlig saft.
Sommarfest
Det var en ljum sommarkväll.
Vi satt på altanen.
Och det vankades fest.
På menyn stod:
Fyra blåbär. Sju centimeter strå med smultron. En violett blomma - som ögongodis. Och ett körsbär.
Lika mycket till var och en.
Allt vackert upplagt.
Av självaste festfixar´n.
Herrn mittemellan själv.
Och efter en sådan njutbar tillställning är det dags för semester och några dagars uppehåll här på bloggen.
Hoppas ni alla har det fint och njuter av sommar och eventuell ledighet oavsett väder.
Vi hörs!
Vi satt på altanen.
Och det vankades fest.
På menyn stod:
Fyra blåbär. Sju centimeter strå med smultron. En violett blomma - som ögongodis. Och ett körsbär.
Lika mycket till var och en.
Allt vackert upplagt.
Av självaste festfixar´n.
Herrn mittemellan själv.
Och efter en sådan njutbar tillställning är det dags för semester och några dagars uppehåll här på bloggen.
Hoppas ni alla har det fint och njuter av sommar och eventuell ledighet oavsett väder.
Vi hörs!
Vad säger vinden?
Vad kan man göra med en ihoprullad tidning?
Slå flugor förstås!
Eller göra piratkikare.
Men man kan också sätta den mot örat.
Och först hyssja.
Och sedan lyssna.
På vad den viskande vinden vill säga.
Det gjorde i alla fall en av småherrarna idag.
Slå flugor förstås!
Eller göra piratkikare.
Men man kan också sätta den mot örat.
Och först hyssja.
Och sedan lyssna.
På vad den viskande vinden vill säga.
Det gjorde i alla fall en av småherrarna idag.
Överdos
"Uuuuh, vilken andedräkt", sa Minste herrn när han hamnade i skottlinjen från min mun tidigt på morgonen.
"Jag vet. Det är för att jag håller diiieeet", sa jag och kände mig märkvärdig. Dieter är nämligen inte så vanligt vad gäller mig. Men det låter ju tjusigt.
"Då kan du ta SP 12", upplyste Minste herrn. "Det ger säker andedräkt i 12 timmar."'
Det var gong-gongen som startade en hög dosering i kritiskt tänkande.
Utdelat av mig. Till mina söner. Särskilt vad det gäller reklam.
Någon dag efter var det reklam för Valio, en mjölkfri yoghurt.
Minste herrn tittade. Kritiskt. Sedan sa han:
"Nu luras de allt! Det är en tjuv som gör reklamen. Och så har tjuven hällt i mjölk i yoghurten. För att hämnas. Och så kommer polisen som har varit dum mot tjuven och köper yoghurten. Och så får polisen ont i magen. Det fattar jag nog!"
Hm, får nog justera doseringen.
Och servera med tesked istället för litermått.
"Jag vet. Det är för att jag håller diiieeet", sa jag och kände mig märkvärdig. Dieter är nämligen inte så vanligt vad gäller mig. Men det låter ju tjusigt.
"Då kan du ta SP 12", upplyste Minste herrn. "Det ger säker andedräkt i 12 timmar."'
Det var gong-gongen som startade en hög dosering i kritiskt tänkande.
Utdelat av mig. Till mina söner. Särskilt vad det gäller reklam.
Någon dag efter var det reklam för Valio, en mjölkfri yoghurt.
Minste herrn tittade. Kritiskt. Sedan sa han:
"Nu luras de allt! Det är en tjuv som gör reklamen. Och så har tjuven hällt i mjölk i yoghurten. För att hämnas. Och så kommer polisen som har varit dum mot tjuven och köper yoghurten. Och så får polisen ont i magen. Det fattar jag nog!"
Hm, får nog justera doseringen.
Och servera med tesked istället för litermått.
Formen
Hur är det med formen, egentligen?
Ligger den på topp?
Hos mig varierar den från område till område.
Bokstavligt talat, alltså.
Vad gäller karriären så liknar den ett N.
Tålamodet kan nog kategoriseras som ett M.
Lekformen ter sig som I.
Och semesterhumöret kan väl mest beskrivas som ett U.
För ögonblicket.
Men strandformen, strandformen.
Vad ska jag likna den vid?
Hittar inte en enda bokstav.
Som motsvarar min kropp.
Ligger den på topp?
Hos mig varierar den från område till område.
Bokstavligt talat, alltså.
Vad gäller karriären så liknar den ett N.
Tålamodet kan nog kategoriseras som ett M.
Lekformen ter sig som I.
Och semesterhumöret kan väl mest beskrivas som ett U.
För ögonblicket.
Men strandformen, strandformen.
Vad ska jag likna den vid?
Hittar inte en enda bokstav.
Som motsvarar min kropp.
Dimman har lagt sig
Hej och tack för alla kommentarer, tips och råd! Nu kan ju mycket värre saker hända än en datorkrasch, så gnället slutar här.
Det är hårddisken som har pajat och nu har vi äntligen fått en ny. Men trots att det har varit tyst här på bloggen har ju tillvaron inte varit direkt händelselös. Här kommer ett exempel, men eftersom jag har lovat den aktuelle aktören diskretion kallar jag densamme för "någon".
Någon kunde inte styra sina fingrar. Någon måste bara pilla. Så någon drog ut sprinten i pulverbrandsläckaren. Och tryckte på handtaget - i klädkammaren med dörren öppen till resten av övervåningen.
Resultatet av klåfingrigheten gav någon panik. Någon sprang efter trasa för att torka upp...men någon upptäckte att detta var ett hopplöst projekt.
Någon ropade på sin mamma.
Någons mamma gick uppför trappan och möttes av dimhöljda rum, ja liksom dimman-på-det-där-tyska-stället-ni-vet. Och på golv, kläder och diverse nödvändiga och onödiga ting låg det vita pulvret i pudersnöliknande drivor. Någons mamma blev galen och hänvisade någon ner. Därefter satte sig någons mamma och hyperventilerade, vilket var dumt gjort med tanke på luftens sammansättning.
Nåja, nu är övervåningen sanerad. Och frågan är ställd till någon. Varför i hela världen gjorde någon detta?
Då svarade någon:
"Ja, jag vet inte. Du får fråga min hjärna."
Det är hårddisken som har pajat och nu har vi äntligen fått en ny. Men trots att det har varit tyst här på bloggen har ju tillvaron inte varit direkt händelselös. Här kommer ett exempel, men eftersom jag har lovat den aktuelle aktören diskretion kallar jag densamme för "någon".
Någon kunde inte styra sina fingrar. Någon måste bara pilla. Så någon drog ut sprinten i pulverbrandsläckaren. Och tryckte på handtaget - i klädkammaren med dörren öppen till resten av övervåningen.
Resultatet av klåfingrigheten gav någon panik. Någon sprang efter trasa för att torka upp...men någon upptäckte att detta var ett hopplöst projekt.
Någon ropade på sin mamma.
Någons mamma gick uppför trappan och möttes av dimhöljda rum, ja liksom dimman-på-det-där-tyska-stället-ni-vet. Och på golv, kläder och diverse nödvändiga och onödiga ting låg det vita pulvret i pudersnöliknande drivor. Någons mamma blev galen och hänvisade någon ner. Därefter satte sig någons mamma och hyperventilerade, vilket var dumt gjort med tanke på luftens sammansättning.
Nåja, nu är övervåningen sanerad. Och frågan är ställd till någon. Varför i hela världen gjorde någon detta?
Då svarade någon:
"Ja, jag vet inte. Du får fråga min hjärna."
Eländes elände
Den sa inte krasch!
Den sa inte bom!
Den sa inte pjutt!
Inte ens en suck.
Den var bara helt tyst.
Och nu är det svart, tomt och innehållslöst.
I min dator.
Den sa inte bom!
Den sa inte pjutt!
Inte ens en suck.
Den var bara helt tyst.
Och nu är det svart, tomt och innehållslöst.
I min dator.
Äventyreri, äventyrera
Nog kan jag äventyra, jag.
Eller vad sägs om den här listan?
Hoppat över ett helvetesgap sisådär 7-8 gånger.
Balanserat över rangliga helvetesbroar sisådär 4-5 gånger.
Huggit sten ur stora trollguldsberget.
Smugit i ödetorp och blivit skrämd av prassel bakom stängda dörrar.
Undersökt ett hemligt laboratoriums vindlande stenblocksgångar.
Skaffat motgift mot drakbett...stensöta visade sig vara den bästa boten.
Slagits mot bittra fienden - nässelsoldater - med lasersvärd.
Och tankat kraft från en risig enebuske. Som naturligtvis inte var en risig enebuske.
Utan ett magiskt träd.
Så nu känner jag mig meriterad.
Och funderar starkt på att utöka min titelrad.
Med något som känns tjusigt, spännande och bra.
Fast jag är ju inte fullblodsproffs som småherrarna.
Mer en semiäventyrerska.
Hm...måste säga att det ändå låter hyfsat bra.
Eller vad sägs om den här listan?
Hoppat över ett helvetesgap sisådär 7-8 gånger.
Balanserat över rangliga helvetesbroar sisådär 4-5 gånger.
Huggit sten ur stora trollguldsberget.
Smugit i ödetorp och blivit skrämd av prassel bakom stängda dörrar.
Undersökt ett hemligt laboratoriums vindlande stenblocksgångar.
Skaffat motgift mot drakbett...stensöta visade sig vara den bästa boten.
Slagits mot bittra fienden - nässelsoldater - med lasersvärd.
Och tankat kraft från en risig enebuske. Som naturligtvis inte var en risig enebuske.
Utan ett magiskt träd.
Så nu känner jag mig meriterad.
Och funderar starkt på att utöka min titelrad.
Med något som känns tjusigt, spännande och bra.
Fast jag är ju inte fullblodsproffs som småherrarna.
Mer en semiäventyrerska.
Hm...måste säga att det ändå låter hyfsat bra.
Bilfilosofi
Här hemma har vi myntat begreppen baksätesdrama och baksätesfilosofi.
Det är nämligen bak i bilen som mycket av småherrarnas resonemang förs.
Här kommer ett utdrag från igår:
Minste herrn: "Hur länge ska vi åka? Vi har åkt i tre timmar!"
Jag: "Nä, vi har kört i en kvart!"
Minste herrn tar sig för pannan och utbrister: "Ååååh, ååååh. Det är såååå jobbigt. Det här är den väääärsta dagen i mitt liv. Appselut. Den väääärsta."
Efter fem minuters lidande med pustande, plötslig smärta i alla tårna, halsont och växtvärk, kommer nästa fråga.
Minste herrn: "Mamma!"
Jag: "Ja?"
Minste herrn: "Var kommer fläsk ifrån?"
Hm, nu skulle det bli trubbel.
Jag: "Det vet du ju!"
Minste herrn: "Från grisen?"
Jag: "Just det."
Minste herrn: "Det är ju slöseri. Jätteslösigt att äta upp dem. Grisar gör ju sådan nytta!"
Jag: "Jaså?"
Minste herrn: "Jaa. De rullar sig i lera. Och leran fastnar på grisarna. Då blir det mindre lerigt för oss människor. Inte så kletigt när man går - och så slipper man fastna med skorna."
Tänk vilka insikter man kan få.
I alla fall när man filosoferar fritt bak i bilen.
Det är nämligen bak i bilen som mycket av småherrarnas resonemang förs.
Här kommer ett utdrag från igår:
Minste herrn: "Hur länge ska vi åka? Vi har åkt i tre timmar!"
Jag: "Nä, vi har kört i en kvart!"
Minste herrn tar sig för pannan och utbrister: "Ååååh, ååååh. Det är såååå jobbigt. Det här är den väääärsta dagen i mitt liv. Appselut. Den väääärsta."
Efter fem minuters lidande med pustande, plötslig smärta i alla tårna, halsont och växtvärk, kommer nästa fråga.
Minste herrn: "Mamma!"
Jag: "Ja?"
Minste herrn: "Var kommer fläsk ifrån?"
Hm, nu skulle det bli trubbel.
Jag: "Det vet du ju!"
Minste herrn: "Från grisen?"
Jag: "Just det."
Minste herrn: "Det är ju slöseri. Jätteslösigt att äta upp dem. Grisar gör ju sådan nytta!"
Jag: "Jaså?"
Minste herrn: "Jaa. De rullar sig i lera. Och leran fastnar på grisarna. Då blir det mindre lerigt för oss människor. Inte så kletigt när man går - och så slipper man fastna med skorna."
Tänk vilka insikter man kan få.
I alla fall när man filosoferar fritt bak i bilen.
Nu får jag väl lägga av...
Tidsbrist, tidsbrist hela da´n. Så här kommer återigen en repris från februari i år... hoppas ni har överseende med det.
Skönhetsfläck
Nu har skurgolvet fått en skönhetsfläck. Hör bara:
Minste herrn i huset hämtar vitt nagelack. Ska bli fin. Målar hela tårna och halva golvet.
Störste herrn galopperar efter nagellacksremover. Funkar inte. Störste herrn skriker fula ord. Funkar inte heller.
Störste herrn börjar se förhistorisk ut. Stora flaskan åker fram (den med lösningsmedel alltså). Funkar inte. Störste herrn får besynnerlig ansiktston.
Slipmaskinen blir aktuell. Finkornigt. Funkar inte. Grovkornigt då? Funkar.
Störste herrn darrar på handen när det tunga artilleriet dras igång.
Den vita färgen är nu totalt eliminerad.
Men fläcken gigantus maximus lever kvar.
Tillägg: ...än idag.
