Pluttifikation
"Om man gångar med minus, blir det mindre" sa Minste herrn och såg finurlig ut.
"Ja, det stämmer", svarade jag lite förvånat och undrade om han verkligen förstod vad han pratade om.
"Det har jag kommit på alldeles själv", sa Minste herrn stolt. "Det är inte Jesus eller nå´n annan så´n som har sagt det."
Nog för att Jesus var bra på mycket. Men när det gäller pluttifikation med minus. Då gick han nog bet.
"Ja, det stämmer", svarade jag lite förvånat och undrade om han verkligen förstod vad han pratade om.
"Det har jag kommit på alldeles själv", sa Minste herrn stolt. "Det är inte Jesus eller nå´n annan så´n som har sagt det."
Nog för att Jesus var bra på mycket. Men när det gäller pluttifikation med minus. Då gick han nog bet.
Fula farbrorn
Ibland är det bra med fula farbröder. Eller fula tanter också för den delen.
I alla fall om de håller till i trädgården och ser allmänt arga och otilldragande ut.
För när Herrn mittemellan möttes av ett jordgubbsland som bara bestod av uppstickande, nakna strån.
Då var måttet rågat.
Då bad vi en ful farbror flytta hem till oss.
Ful och arg farbror skrämmmer bort matlusten hos gottegrisar.
I alla fall om de håller till i trädgården och ser allmänt arga och otilldragande ut.
För när Herrn mittemellan möttes av ett jordgubbsland som bara bestod av uppstickande, nakna strån.
Då var måttet rågat.
Då bad vi en ful farbror flytta hem till oss.
Ful och arg farbror skrämmmer bort matlusten hos gottegrisar.
Mina sidor
Himmel vilka sidor jag har. Då talar jag inte om de uppenbara: framsida, baksida, ovansida, undersida, vänster sida och höger sida.
Nä, jag talar om de olika sidor vars lömska ansikte gluttar fram i spegeln. Utan minsta förvarning.
För det är de som gör att man ena dagen kan le mot sig själv i spegeln och mumla: Hm, inte så pjåkigt. Nästan snyggt.
Och det är de som andra dagar får en att ångestfyllt pipa: Vem är det?!! Vad har hänt?
Jag börjar faktiskt misstänka att min spegel inte är konsekvent.
Att det är en lurig och ombytlig spegel som växlar sida efter behag.
Trots det ska jag gå och fråga spegeln.
Hur jag ser ut idag.
Nä, jag talar om de olika sidor vars lömska ansikte gluttar fram i spegeln. Utan minsta förvarning.
För det är de som gör att man ena dagen kan le mot sig själv i spegeln och mumla: Hm, inte så pjåkigt. Nästan snyggt.
Och det är de som andra dagar får en att ångestfyllt pipa: Vem är det?!! Vad har hänt?
Jag börjar faktiskt misstänka att min spegel inte är konsekvent.
Att det är en lurig och ombytlig spegel som växlar sida efter behag.
Trots det ska jag gå och fråga spegeln.
Hur jag ser ut idag.
Aaaarghh...
Fy, vad jag är arg.
Inte på världens orättvisor.
Inte på staten eller trafiken.
Inte just nu i alla fall.
Nä, inte ens på min seeega dator.
Nä, jag är arg av en mycket simplare anledning.
På något som de flesta vuxna gör varje dag.
Nämligen lagar mat.
Nu vet jag ju att jag ska vara evigt tacksam.
För att jag alls har någon mat.
Men det är liksom inte min grej.
Inte nog med det. Det är otacksamt också.
Hårdstekta fläskkotletter uppskattas nämligen inte.
Därför fräser jag som en ilsken iller när jag står där i köket.
Därför är jag arg när det är min tur att laga mat.
Och nu är det värre än vanligt.
Störste herrn har brutit handen.
Så nu är jag jättearg.
Varje dag.
Inte på världens orättvisor.
Inte på staten eller trafiken.
Inte just nu i alla fall.
Nä, inte ens på min seeega dator.
Nä, jag är arg av en mycket simplare anledning.
På något som de flesta vuxna gör varje dag.
Nämligen lagar mat.
Nu vet jag ju att jag ska vara evigt tacksam.
För att jag alls har någon mat.
Men det är liksom inte min grej.
Inte nog med det. Det är otacksamt också.
Hårdstekta fläskkotletter uppskattas nämligen inte.
Därför fräser jag som en ilsken iller när jag står där i köket.
Därför är jag arg när det är min tur att laga mat.
Och nu är det värre än vanligt.
Störste herrn har brutit handen.
Så nu är jag jättearg.
Varje dag.
Ytterligare en stund av glitter
När Herrn mittemellan fnittrar så förtjust att han inte får fram orden.
När han ska berätta en vardaglig händelse men inte lyckas samla sig.
För han har sett det komiska i en situation. Han har anat nyansen.
Det lilla. Det enkla.
Den fina humorn utan någon vass udd.
När han bubblar så mycket av skratt inombords att han inte får till poängen.
Då känner jag att det är en stund av glitter. Igen.
När han ska berätta en vardaglig händelse men inte lyckas samla sig.
För han har sett det komiska i en situation. Han har anat nyansen.
Det lilla. Det enkla.
Den fina humorn utan någon vass udd.
När han bubblar så mycket av skratt inombords att han inte får till poängen.
Då känner jag att det är en stund av glitter. Igen.
No limits
Har ni också gjort det?
...fantiserat att det regnar läsk från himlen. Och att ni står där och tar emot det med öppen mun.
...eller drömt om att vara med när Pippi fyller en hel skottkärra med godis. Och sedan obehindrat få trycka i sig gräddbullar, hallonsnören, kolor, polkagrisar och suringar...
...funderat på hur det är att bo i ett pepparkakshus där man kan knapra på väggarna.
...eller undrat hur det skulle vara att bada i en chokladdamm. Och få kallsupar.
...och sagt att när ni kommer till himlen, då ska ni bara äta smör. Hela tiden.
Sådan funderingar har i alla fall småherrarna. Och jag.
...fantiserat att det regnar läsk från himlen. Och att ni står där och tar emot det med öppen mun.
...eller drömt om att vara med när Pippi fyller en hel skottkärra med godis. Och sedan obehindrat få trycka i sig gräddbullar, hallonsnören, kolor, polkagrisar och suringar...
...funderat på hur det är att bo i ett pepparkakshus där man kan knapra på väggarna.
...eller undrat hur det skulle vara att bada i en chokladdamm. Och få kallsupar.
...och sagt att när ni kommer till himlen, då ska ni bara äta smör. Hela tiden.
Sådan funderingar har i alla fall småherrarna. Och jag.
Bak och fram
"Ha!" utbrast Herrn mittemellan när vi tittade på teve.
Hela familjen fixerade blicken på bildrutan.
Vadå? En sjungande dam i fin klänning. Och med urringning som blottade hennes väl tilltagna och ihoptryckta behag.
Vad är det med det?
"Ha!" triumferade Herrn mittemellan igen. "Ser ni inte? Det ser ut som om hon har en rumpa där fram."
Ja, sannerligen.
Hela familjen fixerade blicken på bildrutan.
Vadå? En sjungande dam i fin klänning. Och med urringning som blottade hennes väl tilltagna och ihoptryckta behag.
Vad är det med det?
"Ha!" triumferade Herrn mittemellan igen. "Ser ni inte? Det ser ut som om hon har en rumpa där fram."
Ja, sannerligen.
Grävlingstrix
Vättar och små magiska väsen. Det pratar och skojar vi mycket om här hemma. Och det finns en aning tro. För vi vill behålla den där magiska världen länge. Men just gränsen mellan verklighet och fantasi - den kan vara svår att balansera på. Särskilt när den inte är så där väldigt tydlig:
"Mamma, vi har en grävling i trädgården!" säger Herrn mittemellan.
"Inte nu väl?" undrar jag som tycker att grävlingar är trevligast på avstånd.
"Jo, jag sparkade boll. Och då dök en grävling upp ur marken. Han hade jord på huvudet och såg arg ut. Sedan tittade han sig omkring för han undrade vad som stod på."
Hm. Kanske är det så att även grävlingarna här på gården inte bryr sig så mycket om hur grävlingar brukar göra. Eller hur de borde bete sig och vara.
"Mamma, vi har en grävling i trädgården!" säger Herrn mittemellan.
"Inte nu väl?" undrar jag som tycker att grävlingar är trevligast på avstånd.
"Jo, jag sparkade boll. Och då dök en grävling upp ur marken. Han hade jord på huvudet och såg arg ut. Sedan tittade han sig omkring för han undrade vad som stod på."
Hm. Kanske är det så att även grävlingarna här på gården inte bryr sig så mycket om hur grävlingar brukar göra. Eller hur de borde bete sig och vara.
Tantvarning
"Hu, vad läskigt det är att köra här på parkeringen", sa Minste herrn när vi skulle hitta en ledig plats till bilen utanför Maxi.
"Hu", sa han igen. "Det kan faktiskt hoppa fram en liten, liten tant här. VAR som helst. Och NÄR som helst."
Jo, det är ju sant.
Små tanter och stora parkeringar är verkligen en kombination som får tänderna att skallra. Och håret att krulla sig.
Av ren och skär skräck.
De där krypen
Alltså, hur gör de?
Och varför finns de?
Det är en fundering som vi ältat i sommar här i det spejanska hemmet.
Vi talar om fästingar. De otäcka, skrämmande och hämmande krypen.
Men vi har inte slutat trampa runt på ängarna och skogen bara för att de har invaderat desamma. Nä! Vi vältrar oss enträget i högt gräs, klättrar envist i mossiga träd och gömmer oss fortfarande bland buskarna när vi leker.
Likt dårar.
Men som sagt. Hur gör fästingarna för att fastna på oss?
Sitter de och lurar på ett grässtrå? Sitter de där och väntar på att någon ska gå förbi så att de kan hoppa på ett byte? Tar de då ett språng? Svingar de sig från strå till strå? Eller låter de sig bara bekvämt "smetas" av?
Och vad gör de för nytta egentligen? Myggor, till exempel, är ju inte bara en plåga. De är ju även fågelmat.
Men fästingar. Det är en mörkare, märkligare sort. Går deras tillvaro mest ut på att förpesta livet för andra?
Någon som vet?
Och varför finns de?
Det är en fundering som vi ältat i sommar här i det spejanska hemmet.
Vi talar om fästingar. De otäcka, skrämmande och hämmande krypen.
Men vi har inte slutat trampa runt på ängarna och skogen bara för att de har invaderat desamma. Nä! Vi vältrar oss enträget i högt gräs, klättrar envist i mossiga träd och gömmer oss fortfarande bland buskarna när vi leker.
Likt dårar.
Men som sagt. Hur gör fästingarna för att fastna på oss?
Sitter de och lurar på ett grässtrå? Sitter de där och väntar på att någon ska gå förbi så att de kan hoppa på ett byte? Tar de då ett språng? Svingar de sig från strå till strå? Eller låter de sig bara bekvämt "smetas" av?
Och vad gör de för nytta egentligen? Myggor, till exempel, är ju inte bara en plåga. De är ju även fågelmat.
Men fästingar. Det är en mörkare, märkligare sort. Går deras tillvaro mest ut på att förpesta livet för andra?
Någon som vet?
Fjärilsdans
Fram och tillbaka. Hit och dit. Vilken himla trafik.
Det är ett sådant fladdrande, surrande och jäktande.
Men trevligt ändå. För de är så fina. Och så många.
Här i vår trädgård dansar nämligen fjärilarna mellan lavendel, oregano och nepeta.
Och här i våra orensade rabatter surrar humlorna fram i en brummande vals.
Så inte hade vi behövt köpa en fjärilsmatare i Fjärilshuset på Haga.
Inte hade vi behövt fylla den med sockervatten färgat med röd karamellfärg.
Men fjärilarna är öppensinnade.
De sätter sig snällt på de konstgjorda blommorna och suger sötdricka.
Men bara på prov. Och bara en liten stund.
För de märker snart att inget går upp mot violetta färger. Eller naturlig saft.
