Dimman har lagt sig
Det är hårddisken som har pajat och nu har vi äntligen fått en ny. Men trots att det har varit tyst här på bloggen har ju tillvaron inte varit direkt händelselös. Här kommer ett exempel, men eftersom jag har lovat den aktuelle aktören diskretion kallar jag densamme för "någon".
Någon kunde inte styra sina fingrar. Någon måste bara pilla. Så någon drog ut sprinten i pulverbrandsläckaren. Och tryckte på handtaget - i klädkammaren med dörren öppen till resten av övervåningen.
Resultatet av klåfingrigheten gav någon panik. Någon sprang efter trasa för att torka upp...men någon upptäckte att detta var ett hopplöst projekt.
Någon ropade på sin mamma.
Någons mamma gick uppför trappan och möttes av dimhöljda rum, ja liksom dimman-på-det-där-tyska-stället-ni-vet. Och på golv, kläder och diverse nödvändiga och onödiga ting låg det vita pulvret i pudersnöliknande drivor. Någons mamma blev galen och hänvisade någon ner. Därefter satte sig någons mamma och hyperventilerade, vilket var dumt gjort med tanke på luftens sammansättning.
Nåja, nu är övervåningen sanerad. Och frågan är ställd till någon. Varför i hela världen gjorde någon detta?
Då svarade någon:
"Ja, jag vet inte. Du får fråga min hjärna."
Ahhhj och ohhhj. Stackaren, nyfiken såklart. Den där dimman lär "Någon" få äta upp länge kan man misstänka. Hoppas att inget blev förstört och att saneringen gick bra.
Markattan, välkomnar dig tillbaka, det har varit väldans tomt här ett tag
Å nej, hoppas någon lärt sig en läxa att inte pilla på allt. Våra barn speciellt en måste bara pilla på allt han se, som "tur" är har vi ingen brandsläckare:)
Hoppas ni har det gott i solen, Kram
Den hjärnan jobbade nog för högtryck efter fingertryck... ;)
Ha det gott! Kram Anna
Kul att du är tillbaka igen.
Har saknat dig mycket.
:)
Åh nej!
Vilket elände.
Dessa släckar förstör så mycket.
Förstår OM du blev halvt skvattgalen.
Det hade jag blivit.
Dessutom hade jag gråtit i tre dagar.
suck..
Det går ju inte att torka upp från pulversläckare.
Men någon skäms nog så in i bomben nu så det går nog inte över på flera veckor.
Det blir en bra story när någon gifter sig eller får barn eller något annat någon gång.
kram
/A
Hahaha, jag kan inte sluta skratta. Vilken duktig "någon" du har i huset. Vore jag i din sits hade jag nog inte skrattat utan gråtit floder.
Hoppas att "någon" har lärt sig läxan och tar en diskussion med "sin hjärna" nästa gång nåt hyss är på gång.
Ha en fin helg.
Vilken underbar historia, för oss som slipper sanera!
Tänk på att "någon's" initiativrikedom, påhittlighet och nyfikenhet kommer att resultera i visdom och mångsidig erfarenhet.
Visst blev Emil "kommunordförande"?!
Välkommen åter! Du är saknad!
Hmmmm.... Går det på hemförsäkringen tro???? Inte roligt nu. Kanske roligt att dra det hela som en liten rolig historia på Någons bröllop.... om ganska många år.....
Kram
Moahahaha....usch du får mig alltid att skratta så tårarna sprutar!!! Det är kul att hysteri och nyfikenhet startar vid tidig ålder i vissa hushåll. När "någon" har nått 30 års åldern kommer denne att utöva galenskapen med perfektion. Det är därför den biter sig fast hos vissa vid födsel!
Men din stackare! Tycker allvarligt synd om dig. Har sett på foto hur det ser ut...
Välkommen tillbaka till bloggvärlden i alla fall!
Så lagom kul just där och då, men senare, när någons hjärna inser att kompensation är av nöden och denne någon är fullt kapabel...då... väntar ett perfekt upplägg för en öm moder! Härligt att du är tillbaka! KRAM!!
Äntligen är du tillbaka! :-) Man kan inte veta hur något funkar innan man provat?!Kul med nyfikna barn..ibland mindre kul än annars ;-) Ha en skön kväll!
Jamen, välkommen tillbaka för sjutton!
Jösses vad jag har längtat efter dina inlägg!
Vilken tur att teknikens under fixade till sig till slut och att du kom ut till oss igen! ;D
Internet rules!
Kram
Hahahahahah! Och vilka busungar!
Jag hade blivit gråhårig. Påminner mig om när sonen 2 1/2 år drog ut alla mina skivor (vinyl) och drog av sig blöjan och smetade in allt i det som fanns i blöjan. Har du diskat vinylskivor nån gång?
Det har jag. Det var ingen hit!
Idag kan jag skratta. Men det tog flera år. Gah!
Kram
Hahahahhaha! Har man inte redan jobb, så har man alltid 'någon' som fixar det åt en!
Tänk, ett par sådana där klåfingriga 'någon' har jag också hemma hos mig, de måste helt enkelt ha massproducerats!
Kul att du fått ordning på burken! Jag har ju som sagt nyligen genomgått samma lidande, så jag vet hur det är!
Jag vet inte om jag kommer till dina trakter, eller inte. Men om du vill kan du få mitt svenska mobilnummer. Vem vet, du kanske får för dig att dra till Österlen!
Om du är intresserad, så är min mejl: [email protected]
Kram ☺
Herregud jag hade dött av ilska..dina barn ska vara glad att du bara hyperventilerade..det påminner mig om när min fd idiot till man skulle riva skorstenen som stod mitt i huset..o inte täckte för dörrspringorna..jag dammade huset i ett halvår..
Hjärtligt välkommen tebax förresten
skrattar så jag gråter
Det är som när jag frågar Fredrik, 7 år, varför saker "bara kan hända"
-"Min hjärna bara gör! Jag hinner inte säga emot"
Jo tjena hej.... :-\
Vad härligt att se att du är på banan igen.
Hur man än säger så är man bra beroende av cybervärlden :-).
Jag har saknat dina äventyr här.
Men att du skulle ha sånt äventyr, det var nästan
hur hemskt som helst. Jag minns 2 av mina ungars
"hemskheter" och känner för dig och jag brukade låsa in mig i badrummet och andas och gråta och skrika.
Annars vet man aldrig hur det hade gått för ungarna skrattar.
Nattkram
strömma som är "barnledig".
Tonåringar kan göra en nervsjuk också :-)
Ogräsmaskinen från Värmland har just nu semester!Jahha du,dessa barn!Har en 15 åring kvar hemma,när hon var 2 år målade hon tepex på hela teven+tånaglarna!Hon ville måla hon också liksom sin mor o far.......Ha det gött i värmen!
Oj,oj vilka ungar du har! Nyfiken i en strut tror jag. Men nu fick du ju övervåningen sanerad. Det är ju bra.
Ha det fint speja! Du borde yoga. Det är så avslappnande för mammor!
JAAAAAAAA! Du är tillbaka!!!
Och jag skrattar! Som vanligt. : D
Speja is back! Härligt!
Någon har svar på tal tycker jag! ;)
Markattan, Linda, AnnaB, Ännelaij, Kerstin: Tack, jag har saknat er också!
Fred: Jodå, ambitionerna är det nog inte något fel på;)
Helena, Weirdo, Znogge, Spader Madame, Fjortisensmorsa: Härligt att ni inte glömt mig...och visst, nu när det gått några dagar så kan jag faktiskt skratta åt eländet...
T: Härligt att du också är tillbaka, tycker jag. Vinylskivor med blöjinnehåll...nä, det låter inget vidare...
Segsliten: Jodå, de verkar finnas lite varstans de där klåfingriga!
Engelsson: Är han före detta idiot eller före detta man? ;)
Laila: Hjärnor verkar vara opålitliga, minsann.
Strömma: Jodå, jag inbillar mig inte för en sekund att inte tonåringar är påfrestande...på ett mycket värre sätt:)
Ingmarie: Hu, nagellack sitter som berget när man inte vill att det ska sitta. Konstigt.
Julia: Yoga har jag provat, funderar faktiskt på att ta upp det igen.
A: Tack:)
Cina: Hej och tack :)
Hahaha, åh som jag saknat dina små berättelser =)
ÄNTLIGEN är du och din fantastiska berättartalang tillbaka jaij :)
Jaa, Hjärnan ställer onekligen till det dessa heta dagar och hittar på. Min hjärna hade nästan bestämt sig för att somna på väg hem från Svalöv till Yngsjö, men ryckte upp sig i sista minuten. Det hade nog inte lämnat efter sig bara "pudersnöliknande drivor" om hon, inte ryckt upp sig, Hjärnan :-)
Ler Tack för att jag fick möjlighet att vrida mina mungipor uppåt just nu när allting är ett enda kaos! Jag måste få säga att "Någon" hade ett uttömmande svar, hjärnan är ju det centrala, spindeln i nätet och borde ju veta varför.
Hoppas dock ända att inga större skador åsamkades!
Kul att höra av dig igen!!
Kram
Haha... jaså någon är i farten märker jag. Underbart att någon är det liksom....
Hahaha, den där kommentaren känner jag igen, dom vet inte varför dom gör vissa saker, det är som om händerna har ett eget liv, dom måste bara prova!
Ja, den där hjärnan har mycket att stå till svars för...
Jag fick ett hallelujamoment när jag läste din kommentar hos mig :) Välkommen tillbaka!
Kram
Hihi var får de allt ifrån! Jag ska nog också börja skylla allt på min hjärna, ha det gott i värmen! Kram Eva.
Attans vad en mamma får vara med om! ;)
När det gäller problem så står man alltid sig själv närmast...
Dock är det skönt när man efteråt kan skratta åt eländet.
Malin: Tack, det var verkligen fint sagt.
Skatan: Det var ju tur att hjärnan tog sitt förnuft till fånga!
IKA: Hoppas kaoset lättar.
Katinka: Ja, någon hindras inte av den paralyserande hettan.
Anna: Fötter, händer och tänder verkar föra olika liv.
Pernilla: Halleluja? Du är ju för rolig;)
Eva: Hjärnan borde stå till svars, ja!
MalinB: Jodå, man får ju många historier att berätta framöver.
Så kul att du är tillbaks i cyberrymden:) Ha en trevlig söndag.
Välkommen tillbaka!!!
OOOOOPPPSSSSS!
Kram Annica.
Ja gisses ände... Vad säger man? Eller gråter man bara???
Äntligen tillbaka :)
Hihi.. de där med brandsläckar saken lät ju inge vidare kanske..
Hoppas att någon lärt sig en läxa iaf :)
kramar!
Det var en glad överraskning att du var tillbaka lagom till min hemkomst från Arvika :) Det blir inga fler festivaler kan jag erkänna, jag är för gammal för att inte få sova, duscha och besöka en toalett när jag vill!
Ha ha ha... Du knäcker mig! Sicken grej, hi hi hi. Önskar er en fin sommar. :)
Välkommen tillbaka! Har så saknat att läsa om allt "kul" som händer hos er. För några år sen hade "någon" (naturligtvis en annan "någon") bänt upp rutan en liten bit på min bil och sprutat med vilje med pulversläckaren in i framsätet. Och idag har en annan "någon" dragit ut sprinten på brandsläckaren på fritids där jag jobbar och sprutade med den. Som tur var fick en stor "någon" tag i den och hindrade en katastrof.
Haha! Underbart!
Ja, inte för dig som fick torka upp då förstås. Hoppas allt gick att rädda.
Kram!
Husnrnio, Jessica: Tack!!
Annica: Just det:)
Åsa: Nä grät gjorde jag inte, men jag svor så det osade.
Lisa: Någon lär inte göra om det.
Evelina: Det låter en smula jobbigt, faktiskt.
Krickelin: Tack detsamma.
M: Åh, fy. Värst vad du var utsatt...
Laila: Jodå, det gick bra.
Vad roligt att se att du är tillbaka i bloggosfären igen :) Känner igen hjärnorna med ett eget liv - de ställer verkligen till med både det ena och det andra ibland ;)
Välkommen åter!
