Jag vaknade med ett ryck.

"Knack, knack, hack, hack, hack ..." lät det genom den öppna balkongdörren.

Jag kastade mig ur sängen och sprang nerför trappan - helnäck på grund av värmen - och körde fötterna i de fem nummer för stora tofflorna. Slet upp ytterdörren och skulle ge mig ut på gårdsplanen.

Oj.

Borde kanske dra på mig något. Kunde ju bli sedd från vägen.

Drog på mig närmsta jacka.

Den slutade ovanför rumpan.

Och den synen unnade jag ingen.

Slet till mig en ny. Den slutade några centimeter längre ner.

Galopperade ut. För nu gällde det ju liv eller död.

Klappade i händerna. Och skrek med min morgonkraxiga röst:

"Bort med dig! Schaaaaassss... Stick! Vi vill inte ha dig här!"

Det hjälpte. Gangstern flaxade till skogs.

Och jag räddade holken och talgoxens små fågelungar - från hackspettens dödligt vassa näbb.

Visst är det härligt att konstatera.

Jag är nog av rätt virke ändå.

Att bli en riktigt bra fågelskrämma.