Eländes elände
Den sa inte bom!
Den sa inte pjutt!
Inte ens en suck.
Den var bara helt tyst.
Och nu är det svart, tomt och innehållslöst.
I min dator.
Äventyreri, äventyrera
Eller vad sägs om den här listan?
Hoppat över ett helvetesgap sisådär 7-8 gånger.
Balanserat över rangliga helvetesbroar sisådär 4-5 gånger.
Huggit sten ur stora trollguldsberget.
Smugit i ödetorp och blivit skrämd av prassel bakom stängda dörrar.
Undersökt ett hemligt laboratoriums vindlande stenblocksgångar.
Skaffat motgift mot drakbett...stensöta visade sig vara den bästa boten.
Slagits mot bittra fienden - nässelsoldater - med lasersvärd.
Och tankat kraft från en risig enebuske. Som naturligtvis inte var en risig enebuske.
Utan ett magiskt träd.
Så nu känner jag mig meriterad.
Och funderar starkt på att utöka min titelrad.
Med något som känns tjusigt, spännande och bra.
Fast jag är ju inte fullblodsproffs som småherrarna.
Mer en semiäventyrerska.
Hm...måste säga att det ändå låter hyfsat bra.
Bilfilosofi
Det är nämligen bak i bilen som mycket av småherrarnas resonemang förs.
Här kommer ett utdrag från igår:
Minste herrn: "Hur länge ska vi åka? Vi har åkt i tre timmar!"
Jag: "Nä, vi har kört i en kvart!"
Minste herrn tar sig för pannan och utbrister: "Ååååh, ååååh. Det är såååå jobbigt. Det här är den väääärsta dagen i mitt liv. Appselut. Den väääärsta."
Efter fem minuters lidande med pustande, plötslig smärta i alla tårna, halsont och växtvärk, kommer nästa fråga.
Minste herrn: "Mamma!"
Jag: "Ja?"
Minste herrn: "Var kommer fläsk ifrån?"
Hm, nu skulle det bli trubbel.
Jag: "Det vet du ju!"
Minste herrn: "Från grisen?"
Jag: "Just det."
Minste herrn: "Det är ju slöseri. Jätteslösigt att äta upp dem. Grisar gör ju sådan nytta!"
Jag: "Jaså?"
Minste herrn: "Jaa. De rullar sig i lera. Och leran fastnar på grisarna. Då blir det mindre lerigt för oss människor. Inte så kletigt när man går - och så slipper man fastna med skorna."
Tänk vilka insikter man kan få.
I alla fall när man filosoferar fritt bak i bilen.
Nu får jag väl lägga av...
Tidsbrist, tidsbrist hela da´n. Så här kommer återigen en repris från februari i år... hoppas ni har överseende med det.
Skönhetsfläck
Nu har skurgolvet fått en skönhetsfläck. Hör bara:
Minste herrn i huset hämtar vitt nagelack. Ska bli fin. Målar hela tårna och halva golvet.
Störste herrn galopperar efter nagellacksremover. Funkar inte. Störste herrn skriker fula ord. Funkar inte heller.
Störste herrn börjar se förhistorisk ut. Stora flaskan åker fram (den med lösningsmedel alltså). Funkar inte. Störste herrn får besynnerlig ansiktston.
Slipmaskinen blir aktuell. Finkornigt. Funkar inte. Grovkornigt då? Funkar.
Störste herrn darrar på handen när det tunga artilleriet dras igång.
Den vita färgen är nu totalt eliminerad.
Men fläcken gigantus maximus lever kvar.
Tillägg: ...än idag.
Heta nyheter
Det var småherrarna som informerade mig om två sensationella projekt. Och informationen, påstod de, var inhämtad från en mycket säker källa (läs teven).
Sensation numero ett är en uppfinning som har utvecklats i Spanien och som ännu inte har introducerats på den svenska marknaden. Och hör och häpna. Det är en osynlighetsmantel. Vem har inte önskat sig en sådan? När den varan kommer hit ska vi omedelbart införskaffa en sådan. Det har jag tummat på.
Innovation numero två är en pistol som man skjuter myggor med. Herrarna minns inte i vilket land man arbetar med detta projekt, men de vet att pistolen inte är riktigt färdigutvecklad än.
Skulle någon i detta avlånga land veta mer är jag tacksam för upplysningar. Jag är särskilt intresserad av osynlighetsmanteln. Myggpistol låter faktiskt alltför arbetsamt.
Flyg och far
Vi har vandrat längs den kinesiska muren. Och inspekterar bygget, steg för steg.
Vi har puttat och knuffat på lutande tornet i Pisa. Utan att det ramlade ner.
Vi har bränt oss på Afrikas heta ökensand och petat på läskiga mumier - förbannelserna till trots.
Och vi har "how-do-you-doat" James Bond i Tussaud´s vaxkabinett. Fast det blev lite stelt, förstås.
Till sist har vi har klättrat allra högst upp i Eiffeltornets spetsiga topp.
Just nu är vi hemma. För ett mycket tillfälligt stopp.
Vi har rest billigt, måste jag säga. Och utan packning.
Vi har sluppit att boka, planera och ta ut ledighet.
Ändå är det är lika spännande varje gång.
När vi sitter där på våra platser.
Redo att lyfta. Redo att se världen.
Från de svingande, svungande gungorna.
Skräckhistoria (R)
Känsliga läsare varnas. För nu blir det riktigt ruskigt. Blotta tanken på det som hände ger mig kalla kårar:
Ett tramp i hundbajs - av det gigantiska slaget - fick hela hallen att lukta dynga. Ut i tvättstugan, fram med den gamla diskborsten som vi tvättat däck med, rengöringsmedel och så skrubba, skrubba sonens stövel. Och så sniff, sniff: ah, lyckat resultat. Fint initiativ av mig. Klart duktigt.
Därefter blev det mindre lyckat. Samma diskborste hamnade i köket. Jag diskade. Min ordentlige man gjorde den hiskeliga upptäckten. Sedan gick jag och svimmade ett tag.
Så sant som det är sagt
Nu gör jag en tvärvändning här på bloggen och gör ett inlägg om en av alla de viktiga saker som man kan göra för sina barn. Jag har precis läst "Boken om läsning" från Barnens bokklubb och känner mig därför extra motiverad.
Läs högt - för barnen. Artikulera mera - för barnen. Det kan löna sig särskilt mycket för dem som befinner sig i riskzonen för att utveckla dyslexi. På Magica de Hexs blogg hittar du mer info och länkar!
Sedan gör jag ytterligare ett krumsprång och övergår till att bli flärdfull:
Sådana här vackra halsband gör Den hemska tvillingen på beställning. Och ja, det är runt min hals som ett exemplar hänger. 
Speja jobbar hårt för att inte få med hakan på bild.
Eftersträvansvärt
Jag vet varför sten och vatten är en oslagbar kombination.
Jag vet mycket väl varför det är mödan värt att kämpa sig fram med famnen fullastad av stenar. Till vattnets kant.
Och ja, jag vet varför det är härligt att kasta dem, släppa dem och slunga dem mot vattnets yta.
Från bryggor, från hamnkanten, vid vattenpölar, dammar, sjöar och hav.
Det är för det där ljuvliga, underbara, härliga....det där som alla människor någon gång längtat och trängtat till.
Det bästa. Det oemotståndliga. Det där...
...PLUPPET!
