Val och kval
"Åh, mamma", suckade Herrn mittemellan.
"Jag vet inte hur jag ska göra", pustade han och vinglade hit och dit för att riktigt visa hur rådvill han var.
"Jag hittade en tand som jag har sparat", sa han och visade upp ett glas vatten med en tand i.
"Ska jag ge den till tandfén och tjäna fem kronor? Fem kronor är ju bra... Fast jag har ju bara en sparad tand", pustade han.
"Åh, jag vet inte hur jag ska göra... det känns som om jag måste ha den kvar, men när jag tänker på att spara tanden känns det så VÄRDELÖST. Vad ska jag med en gammal tand till? Det känns ju VÄRDELÖST att sitta och glo på en tand...
Herrn mittemellan stånkade och pustade och nästan vred sig i våndor av beslutsångest.
Fullständigt opedagogiskt lät jag honom slippa verklighetens val och kval.
Jag lät honom både äta kakan - och ha den kvar.
Opedagogiskt men snällt. Så som man får vara som mamma ibland.
Det är den ständiga mammarollen vi har, ibland opedagogisk men i allafall snäll ;)
Vilken underbar tankefundering han har. Man kan verkligen storkna över vilka funderingar som rör sig i barnens huvud. Här funderar mina två söner om MIN framtid. R säger : mamma när du gifter dig så är det bra om han har ett barn sedan tidigare så att vi kan få ett syskon, helst en lillebror..
Jaha där ser man vad de funderar på fniss
Ha det gott
Kram
Oerhört klokt beslut..småherrar ska inte utsättas för stora val o kval i livet
Men lilla vännen då.. Att han ens tänker så? Vilken kille :) och vilken smart mamma! Hihi..
Ja, svårt val det där.
Bra att han har en sådan snäll mamma.
Tänk att de blir så villrådiga av lite sånt där. Så gulligt ändå.:-) kram
Vilka funderingar.. Bra att du hjälpte till lite ;)
Ha en bra dag!
Så gör en bra moder :-) För vad ska tandfeen med gammla skruttiga tänder till?! skrattar
Den hemska tvillingen: Ja det är ett privilegium vi mammor har...
IKA: Då vet du vem du ska leta efter...hårda krav;)
Engelsson: Tack:)
Lisa: Tänk hur det ska bli längre fram i livet...
Kotte: Tack för det:)
STina: Livet är fyllt av svåra beslut...
Ingelalala: Lite får man ju underlätta...
Therese: Ja, vad ska hon med dem till? Hon betalar ju till och med för dem!
Aningen elakt :)
gapskratt
Vi brukar skriva brev till tandfeén att hon gärna får lägga tanden i tanddosan... om hon nu inte skulle behöva den. ;-)
Den tandfé som härjade häromkring när Fjortisen var i tandtappar åldern var lite orättvis tyckte barnen på dagis, för alla barn fick en guldpeng utom Martin, under hans kudde låg en film eller ett tv spel! "Susk" som Lillebrorsan sa på den tiden ;-)
Slutet gott alting gott då!
Vilken klok mamma Herrn mittemellan har.
Inte ska han behöva ligga sömnlös för tanden ler.
kram
strömma
Tycker jag du gjorde helt opedagogiskt rätt i:)
TantT: Japp!
Laila: Smart!
Fjortisensmorsa: Vilken en, får tandféer verkligen göra så:)
Znogge: Ja, alla nöjda och belåtna.
Strömma: Nä, mitt hjärta smälte faktiskt...
Mie: Skönt att få medhåll:)
Nja, nu blir det verkligen inte lätt om 'en' mamma sabbar hela upplägget! ;-))
Klart man både vill ha kvar kakan och äta den. Så är det ofta i mitt liv...!
Väldigt pedagogiskt om du frågar mig. På detta lärde han sig (igen får jag förmoda) att du bryr dig om honom. Den viktigaste lärdomen ett barn behöver.
Ja så har våran tandfe med gjort , lämnat både peng och tand . Men hon e lite frikostigare än er , för hon ger minsann en hel gullpeng ;-)
Kram !
Haha, det är rätt! När jag bara ville konfirmera mig för att få en stereo gav min pappa den till mig *trots mammas protester;)* och jag konfirmerade aldrig mej =)
Ja himmel...alla dessa valmöjligheter..En gång drack jag av misstag upp en tand som låg i ett sådantdär "fe-glas" så jag tycker itne sådana är så intressanta längre :-)
Ha det gott!
Helt underbart :0) just som jag känner mig nu när jag samlar ihop saker till loppis. Fin blogg du har !!!
:-)
Här i trakterna går nu rådet till alla tandtapparbarn: Salta i vattnet så blir det två guldpengar. Men tydligen ska det vara mycket salt. Gärna ett helt paket, hörde jag från en tandlösing igår :)
Vad skådar mitt norra öga? Parfymreklam på din blogg! Hmmm ... Är det något nytt nys?
Spader Madame: Sorry...
Miss UD: Präsis.
Nilla: Du är förståndig du.
Lotta: Slösaktig, menar du;)
Malin: Listigt!
Häxprinsessan: Uj då.
Pain: Loppis är mycket val och kval!
Kerstin: :)
Pernilla: Nya rön alltså...
AnnikaN: Parfymreklam? Ja, jag styr ju inte över den där jädra reklamen här på bloggen - den är ju gratis för mig. Fast det finns ju värre saker att göra reklam för...
Skönt att höra att även Speja-mamman är mänsklig! (inte för att jag trodde annat) Men, en mammas hjärta bara smälter ibland, så är det bara...=)
Hahaha, du skriver så BRA! Jag bara LER :)
Kram Elin!
Vilken toppen mamma du är :)
Oooh, du är ju den bästa mamman. Vad fint att låta honom slippa valet och kvalet. :)
Ha en fin tisdag.
Var vaksam när han försöker sälja den samma tanden igen bara ;)
Du är allt en bra klok liten mamma. Det tycker säkert dina grabbar också. Om de inte fattar hur bra de har det nu så kommer det alltid en tid sen ... och då ... Kramar!
Haha... Herrn kan vara glad att han har dig till mamma!
Klart grabben ska ha kvar sin tand och en peng för besväret att ha hållit den ren och fin samt det ibland jobbiga att tappa den.
Du gjorde som vanligt helt rätt.
Man ska vara snäll ju.
Markattan
Åh, stackarn.
Ibland är det svårt att skiljas från saker och ting.
Kanske den tanden var extra fin.
En eloge till dig, mycket bra gjort!
Det kommer tusentals andra tillfällen då du kan vara pedagogisk, klokt val tycker jag!
Afrodite: Visst är det så...
Elin: Tack, snälla du.
Evelina, Kerstin: Eh, ni skulle se mig ibland när det ryker ur näsborrarna och osar ur munnen...;)
Knaada: Ska vara vaksam på det. Är ju ganska lätt att kolla om det finns en glugg;)
Skatan: Tack, det var snälla ord.
Katinka: Ibland så...
Markattan: Jo, det har du rätt i.
Ännelaij: Att skiljas från saker eller ta ett beslut när man har två val att göra - det är ingen lätt sak även när man är vuxen.
Åsa: Antagligen :)
Sonen tappade sin första igår. Hans syster förvarade den i skolväskan. På hemvägen höll han den i handen tills jag sa att han skulle stoppa den i jeansfickan för säkerhets skull. Väl hema klättrade han upp på bänken, fyllde ett glas med vatten och tappade tanden ner i vaskens små hål....
Han fick såklart sin slant ändå.
Lilltösen har varit precis som ja- både peng och tand ska man ha!
Har du alltså börjat avliva tandfén?
Smultron: Men stackarn! Den första tanden!
Zäta: Aldrig i livet. Tandféer är finfina grejer det!
Vilka härliga tankar ungarna har! Du gjorde helt rätt i det gjorde men fara å färde han kan komma att hålla det emot dig...aldrig slänga den tanden och bli rik på kuppen...:)
Vad söt han är som funderade och funderade. Ha en skön tisdag.
Jag funderade kanske inte riktigt i de banorna när jag häromdagen stod med min påse i hand. Påsen som innehöll min tand. Att vara 6-10 år och tappa sina tänder är en helt annan grej än att vara 43 år och tappa sin krona.
