Strumpfasoner
Jag gick första året på gymnasiet och tänkte introducera mig själv för tunna, svarta strumpor till byxorna - istället för tubisarna. Så jag styrde kosan in på Lindex för att rota runt bland alla obegripliga förpackningar.
Strumpbyxor var kanske att ta i, något mindre täckande skulle passa bättre. Då upptäckte jag varianten stay up. Och stay up låter väldigt förtroendeingivande. Uppe vill man ju att de ska sitta. Så jag plockade till mig ett paket som tydligt visade att de här strumporna slutar på låret.
Så en fredagsmorgon drog jag på mig nyförvärvet och knatade iväg dryga kilometern till skolan. När jag närmade mig skolgården tyckte jag att det liksom svepte om benen.
Stannade för lägeskontroll. Till min förfäran hade strumporna halkat ner. Nu låg de och daskade runt vristerna vid varje steg jag tog. Åh, jag blev alldeles kallsvettig.
En något mer förståndig människa hade väl svalt stoltheten och dragit av sig strumporna där på öppen gata. Men inte jag. Nä, istället gick jag med små, små steg över skolgården. Med väskan släpandes nere vid marken för att dölja de svarta, tunna strumpebenen som slafsade runt mina fotknölar.
Inte visste jag att jag hade köpt strumpor som behövde stöd.
Eller rättare sagt: draghjälp.
He... du är så söt och rolig.
Jag arbetade med en dam som satte dubbelhäftad tejp på insidan längst upp, för att få dem att sitta där de skall. ;-)
På nåt sätt så låter strumpor med draghjälp inte FULLT så sensuellt som tanken är att det ska va!!!
Och strumpor klafsande kring vristerna... Hmmmm.... Hur avlöpte resten av dagen månntro?
Hahaha, jag ska nog ha för vana att börja dagen på din blogg, så man får upp mungiporna till öronen!
Ja usch ja, det där låter traumatiskt. Fast Markattan fick ju roligt en stund igen.
Tackar
Markattan
Påminner om när jag köpte ett par randiga benvärmare! Snygga som sjutton och inköpta på Gul & Blå i Stockholm. Men det var nog något fel på mina ben för jag hade också något extra vid anklarna... Tufft att vara modeslav!
Stackars Speja! Själv lyckades jag aldrig lämna hemmet med dessa tingestar, men nog har Spader been there done that! De är ju oftast snygga!
Helt sanslöst, men nåt som kunde ha hänt mig också. Jag hade nog löst det som Du ;0)
~Livet i byn
Stödstrumpor är ett bra alternativ tycker jag.
Hahaha, jag ser dig framför mig :) stackars lilla tjej mitt på stora skolgården L
Haha, jag säger som Lusamusa - hurra för stödstrumpor!
Jessica: Låter ju praktiskt, men smärtsamt;)
Helena: Jag minns inte resten av dagen, så börjar jag också undra...
Nipe: Tack, men du har ju själv en mungipehöjande blogg!
Markattan: Tack snälla Markattan:)
Znogge: Javisst är det;)
Spader Madame: Jovisst, när de sitter som de ska.
Livet i byn: Tack för ditt stöd;)
Lusamusa: De sitter nog uppe i alla fall. Ska prova det nästa gång andan faller på.
Malin: Usch, ja.
Hemliga damen: Oj vad många anhängare stödstrumporna har, eller åtminstone två;)
Hahaha, vilken syn det måste ha varit. Men så genant för dig. Man har alltid en rolig stund framför sig när man läser din blogg. :)
Ha en fin dag.
Haha, ja, de där kan vara omåttligt luriga faktiskt. Jag gillar stay ups eftersom jag tycker strumpbyxor är så bökiga också, men då får det vara ett bra märke som faktiskt sitter uppe ju....
Det är inte lätt i strumphelvetet. Jag har fortfarande problem när jag står i klädesaffären och ska köpa strumbyxor/tights och kommer aldrig hem med rätt saker...
Den där typen av strumpa ska ju vara praktisk, men något mer opraktiskt får man nog leta efter. Jag antar att du inte hade några strumpebandshållare hemma i de åldern, så du skulle kanske ha provat med hängslen!
Det måste blivit något fel vid lanseringen, för som du säger är det ju inte stay-ups, utan hold-ups i de där påsarna.
Kram ☺
hehe kan tänka mej vilken go skönhet som kom trippande! :)
Du är för rolig! Du kan också få komma hem till mig på min lilla ö och äta älggryta nästa gång du är i Stockholm!
Haha...Vilken syn alltså! Kör med hela för att undvika dylika erfarenheter...=)
Kramen
Hahahhaha...jag har oxå provat sådana...men det var som en gummiliknade kant som då skulle hålla strumporna uppe...mina funkade inte...jag tror de var "trasiga"...för inte är det väl fel på mina ben..host
Ha, ha! Fast just då var det kanske mest pinsamt!
Kerstin: Tack:)
Katinka: Riktiga stay-ups kan nog ha sin funktion, men de här krävde ju höfthållare...
Karin B: Visst är det en hel vetenskap?
Segsliten: Det var nog så att jag tog fel paket...och förväxlade stay-ups med vad de nu kan heta...
Daniel: Trippandet bestod av konstig släpgång...
Annika N: Tack, vad snällt. Det ser jag fram emot;)
Afrodite: Den gamla hederliga sorten är nog säkrast, ja:)
Pia: Trasiga var ordet;)
Åsa!:Hu ja, det var riktigt pinsamt.
Hit återkommer jag! :-)
Försöker samla mig... hade tänkt gå och lägga mig...men magen gör för ont... asg
Ha en toppen kväll! Kram anna
Man kan inte lita på dylika produkter. Trosor som skall vara push in blir lika mycket push up, fast någon annanstans.
Ha ha det där känner jag igen, tror jag provade Stay up en gång men insåg att jag hade för feta lår som gjorde gnäsade ner dom för varje steg jag tog.
Kram
Stay ups har jag aldrig riktigt förstått mig på... har testa o råkade ut för samma sak. Aldrig mer.
Ho ho ho, men ha ha ha - helt underbart :) Det var alltså stödstrumpor du köpte ;) Ha en härlig dag!
Fru Furman: Vad skoj!
AnnaB: Du får väl gå till Per i hagen då kanske?;)
Agneta: Ja, jag har också kommit på att plagg i största allmänhet är ganska lömska.
Ankan: Det var fel på strumporna. Så det så.
Tantti: Kalasbyxor är bäst.
Tant T: Ha det fint du också!
Förlåt men jag garvar :D
Husnrnio: Helt tillåtet:)
Har aldrig varit ett fan av stay-ups... fast det kanske beror på dåligt konstruerade lår ;)
Håller mig till strumpbyxor de ger en något slankare mage!
oj hjälp, vilken rolig historia! Tur att tiden skapar ett avstånd till dessa upplevelser (alla har vi väl nån motsvarighet i bagaget...)Tack för kommentar hos mig!
Jag säger fortfarande kalasbyxor.. Gulligt! Vad rolig du måste ha set ut. Fniss...
Evelina: Slank mage kan ju vara fint;)
Essko: Ibland är det skönt att tiden går:)
Purplerain: Visst är kalasbyxor ett härligt ord? Känns festligt!