Gott nytt!!
Nä, jag ligger inte ihjälstädad och bortglömd uppe på köksskåpen.
Inte fastnade jag under spisen heller.
Istället har jag ätit och burit mat - fram och tillbaks i flera dagar nu. Och bekymrar mig inte det minsta om eventuell skit i hörnen. För nu är det ju förhoppningsfulla tider. Därför, mina vänner, vill jag önska er alla ett nytt härligt och gott år med många spännande och roliga äventyr!
Inte fastnade jag under spisen heller.
Istället har jag ätit och burit mat - fram och tillbaks i flera dagar nu. Och bekymrar mig inte det minsta om eventuell skit i hörnen. För nu är det ju förhoppningsfulla tider. Därför, mina vänner, vill jag önska er alla ett nytt härligt och gott år med många spännande och roliga äventyr!
Saker att undvika i juletid
Titta inte på ovansidan av köksskåpen.
Eller under spisen.
Det gjorde jag.
Nu är jag strängt sysselsatt i flera dar.
Eller under spisen.
Det gjorde jag.
Nu är jag strängt sysselsatt i flera dar.
Litet inlägg om allt och inget
Eländig barnkrupp, roliga jobb, tjänsteresor och annat smått och gott gör att det är fullt upp just nu. Vi hörs när den skrälliga hostan ekat bort, jobbet rullar på och vardagen löper lite enklare.
Fel accessoar
Vi verkar vara inne i stim av klädintermezzon:
I morse tog Herrn mittemellan på sig den nytvättade ytterjackan och gick ut. När jag följde efter honom såg jag att något dinglade ner från jackan framför hans ben.
"Du har något där", påpekade jag.
"Vadå?" undrade Herrn mittemellan förvirrat och såg som vanligt ingenting.
I kardborren där fram hängde något svart.
Nu är jag inte särskilt petig av mig.
Fast för en liten gosse kunde ha blivit ganska genant.
När det på jackan sitter underkläder...från en tant.
I morse tog Herrn mittemellan på sig den nytvättade ytterjackan och gick ut. När jag följde efter honom såg jag att något dinglade ner från jackan framför hans ben.
"Du har något där", påpekade jag.
"Vadå?" undrade Herrn mittemellan förvirrat och såg som vanligt ingenting.
I kardborren där fram hängde något svart.
Nu är jag inte särskilt petig av mig.
Fast för en liten gosse kunde ha blivit ganska genant.
När det på jackan sitter underkläder...från en tant.
Hur är det möjligt...
...att gå en hel dag med ett huvud och en arm stucken genom halsringningen på en t-shirt? Utan att märka det?
När Herrn mittemellan drog av sig den yttre tröjan uppenbarade sig detta mystiska fenomen.
"Oj då, sa Herrn mittemellan. Jag tyckte väl att det var trångt i armhålan."
Han bryr sig mer om snabbhet än komfort. Det är tydligt det.
När Herrn mittemellan drog av sig den yttre tröjan uppenbarade sig detta mystiska fenomen.
"Oj då, sa Herrn mittemellan. Jag tyckte väl att det var trångt i armhålan."
Han bryr sig mer om snabbhet än komfort. Det är tydligt det.
Tävlingssugen?
Pia Niemi firar 20-årsjubileum som illustratör. Det gör hon med tårta och blommor på sin hemsida - och inte nog med det. Hon har en tävling där man kan vinna barnboken "Mormor & Morfar" också. Så är du sugen på ett signerat ex. ska du passa på nu.
Klicka här, så drar vi över till Pias hemsida! Tävlingen hittar du till vänster, under nyheter/skiss.
Drar en smula norrut
Tjolahopp, nu åker jag till Växjö för att vara med på bokmässa där. Skulle du händelsevis befinna dig i närheten vore det kul om du kikade in på biblioteket för att prata med mig. Och kanske köpa en julklappsbok. Jag är på plats på lördag mellan 10.00 och 16.00.
Ha en fin adventshelg på dig!
Hönsmamma
Jag kan bli ett lejon vad gäller mina barn. Men någon hönsmamma är jag inte. Däremot minns jag hönsmamman med stort H från när jag var liten.
När hennes barn kom älskade hon dem alla. Vad de än gjorde. Och trots att de såg en aning märkliga ut.
De kvackade. De vankade. Och när de såg den lilla dammen som fanns på gården, var det som om de inte hade något vett. De dök. De sprattlade. Och simmade direkt.
Förtvivlan visste inga gränser där vid dammens kant. Till slut fann mamman ingen annan råd: hon kastade sig med dödsförakt ut i vattnet. Kacklade upprört, fällde ut sina vingar och använde dem som åror för att ta sig fram.
En hönsmamma - i ordets bästa bemärkelse.
En dam som inte lät sig överraskas av innehållet i hennes ägg.
När hennes barn kom älskade hon dem alla. Vad de än gjorde. Och trots att de såg en aning märkliga ut.
De kvackade. De vankade. Och när de såg den lilla dammen som fanns på gården, var det som om de inte hade något vett. De dök. De sprattlade. Och simmade direkt.
Förtvivlan visste inga gränser där vid dammens kant. Till slut fann mamman ingen annan råd: hon kastade sig med dödsförakt ut i vattnet. Kacklade upprört, fällde ut sina vingar och använde dem som åror för att ta sig fram.
En hönsmamma - i ordets bästa bemärkelse.
En dam som inte lät sig överraskas av innehållet i hennes ägg.
Synonym?
Häromsistens:
"Jag vill se Johansson", sa Herrn mittemellan.
"Vilken Johansson?" undrade jag intresserat.
"Johansson, vet du väl. Hur dags är Johansson ikväll?"
Son som son. Eller?
Ibland jobbar synonymverkstan på övertid hos oss.
Tillägg: Kan avslöja att personen han syftade på inte var en person utan ett teveprogram som börjar på R och slutar på -son.
"Jag vill se Johansson", sa Herrn mittemellan.
"Vilken Johansson?" undrade jag intresserat.
"Johansson, vet du väl. Hur dags är Johansson ikväll?"
Son som son. Eller?
Ibland jobbar synonymverkstan på övertid hos oss.
Tillägg: Kan avslöja att personen han syftade på inte var en person utan ett teveprogram som börjar på R och slutar på -son.
Begränsat
Herrn mittemellan har börjat få läxor. Först var han full av entusiasm.
Nu låter det så här efter en stunds djup koncentration, när jag propsar på lite till:
"Nää, mamma. Jag har använt allt jag har i huvudet nu. Det finns ingenting kvar. Det är säkert. Det är alldeles tomt."
Ojdå. Kan det ta slut?
Bäst att börja tänka.
Sparsamt.
Nu låter det så här efter en stunds djup koncentration, när jag propsar på lite till:
"Nää, mamma. Jag har använt allt jag har i huvudet nu. Det finns ingenting kvar. Det är säkert. Det är alldeles tomt."
Ojdå. Kan det ta slut?
Bäst att börja tänka.
Sparsamt.
Per automatik
Jag kan inte låta bli. Jag är lika viljelös som Pavlovs hundar.
För när tidningen ligger där obläddrad. När fryspåsen vid affärens kassa ska öppnas upp.
Då kommer det. Automatiskt. Utan tanke.
Fingerslicket.
Inte bra. Inte bra alls.
I dessa tider.
För när tidningen ligger där obläddrad. När fryspåsen vid affärens kassa ska öppnas upp.
Då kommer det. Automatiskt. Utan tanke.
Fingerslicket.
Inte bra. Inte bra alls.
I dessa tider.
Hjältedåd
"MJÅÅÅAAUUU", vrålade någon utifrån hallen.
Ett olycksbådande läte. Så jag ilade ut. Och höll på att tappa andan av synen som mötte mig.
Där låg en mus med dödsryckningar i benen. Katten satt jämte och tittade på mig med stora ögon som sa: "Kolla, än har jag inte tappat gnistan. Kolla gamla, tjocka farbrorn har brottat ner en mus. Söta kiiisen är minsann en man med muskler som bidrar till brödfödan här i huset."
"Ta ut den!", tjöt jag och pekade med ett ostadigt finger mot trappan och kattluckan.
Men gamla, tjocka farbrorn tittade åter igen på mig med ögon som sa: "Ta ut!? Nu när jag släpat in den? Never. Skärp dig, människoskrälle."
Alla som följt min blogg ett tag vet ju. Lägg spindlar i mitt knä, dra hit ormar, larver eller getingar i tjog. Jag blir inte särskilt tagen alls. Men möss. Och råttor. Då kryper panikångesten fram.
Och just i denna stund hände det. Då gjorde mannen på den vita springaren entré. Med sandlådespaden i sin hand.
"Mamma", sa han med en aldrig så liten darr på rösten. "Jag kan ta ut den."
Tack Herrn mittemellan. Du är min hjälte.
Jag överlevde den här gången.
Också.
Ett olycksbådande läte. Så jag ilade ut. Och höll på att tappa andan av synen som mötte mig.
Där låg en mus med dödsryckningar i benen. Katten satt jämte och tittade på mig med stora ögon som sa: "Kolla, än har jag inte tappat gnistan. Kolla gamla, tjocka farbrorn har brottat ner en mus. Söta kiiisen är minsann en man med muskler som bidrar till brödfödan här i huset."
"Ta ut den!", tjöt jag och pekade med ett ostadigt finger mot trappan och kattluckan.
Men gamla, tjocka farbrorn tittade åter igen på mig med ögon som sa: "Ta ut!? Nu när jag släpat in den? Never. Skärp dig, människoskrälle."
Alla som följt min blogg ett tag vet ju. Lägg spindlar i mitt knä, dra hit ormar, larver eller getingar i tjog. Jag blir inte särskilt tagen alls. Men möss. Och råttor. Då kryper panikångesten fram.
Och just i denna stund hände det. Då gjorde mannen på den vita springaren entré. Med sandlådespaden i sin hand.
"Mamma", sa han med en aldrig så liten darr på rösten. "Jag kan ta ut den."
Tack Herrn mittemellan. Du är min hjälte.
Jag överlevde den här gången.
Också.
Pekigt
"Det är fint att peka!" sa rösten i tevereklamen.
"Nä", sa Minste herrn.
Och jag pyste belåtet. Ett och annat av det som man försöker dunka i småherrarna i form av vett och etikett har visst nått fram i alla fall.
"Nä", sa Minste herrn igen. "'Tänk dig, mamma. Tänk dig att någon står och pekar på dig och säger: Titta hon har skägg! Då skulle du inte bli glad. Eller hur?!"
Eh. Nä.
Och nu har jag stått en kvart och granskat min haka i toalettspegeln. Från olika vinklar.
De där tunna fjunen. Inte syns de på pekavstånd?
Eller?
Men en sak är säker: det är fult att peka.
Åminstone på skäggiga hakor.
Som sitter på kvinnfolk.
Rätt - och rätt
Tja, det är väl lika bra att erkänna. Jag var inte bara småbrottslig vid 6 års ålder, nu fortsätter jag min bana som smygkriminell. Åtminstone när det gäller regler som man kan bryta mot utan att riskera hål i plånboken eller ett liv i instängdhet.
I förra veckan köpte jag nämligen släta bullar, mandelmassa och vispgrädde.
Kassörskan gav mig stränga blickar: Ajabaja, vet nog. Smaska semlor före jul.
Hon skulle bara veta.
Att ibland dansar vi runt äppelträdet på midsommar.
Att våra adventsljusstakar får stå framme februari ut.
Och att vi nästan aldrig äter tårta på födelsedagar.
Vi blandar hellre ihop kuckelimuckröror enligt eget recept.
Fast annars håller jag hårt på traditioner. Det gör jag.
På mitt eget sätt.
I förra veckan köpte jag nämligen släta bullar, mandelmassa och vispgrädde.
Kassörskan gav mig stränga blickar: Ajabaja, vet nog. Smaska semlor före jul.
Hon skulle bara veta.
Att ibland dansar vi runt äppelträdet på midsommar.
Att våra adventsljusstakar får stå framme februari ut.
Och att vi nästan aldrig äter tårta på födelsedagar.
Vi blandar hellre ihop kuckelimuckröror enligt eget recept.
Fast annars håller jag hårt på traditioner. Det gör jag.
På mitt eget sätt.
Vägflört?
Fniss i baksätet.
Från Minste herrn.
Jag kikar i backspegeln.
Och ser hur Minste herrn hytter med näven.
Och ler stort.
Mot bilar som kör förbi oss i andra filen.
Hur ska man tolka dessa dubbla signaler?
Simultankapacitet?
Diplomatiska tendenser?
Eller klacksparkstalang?
Äh, strunt samma.
De andra bilisterna skrattar i alla fall tillbaks.
Än så länge.
Från Minste herrn.
Jag kikar i backspegeln.
Och ser hur Minste herrn hytter med näven.
Och ler stort.
Mot bilar som kör förbi oss i andra filen.
Hur ska man tolka dessa dubbla signaler?
Simultankapacitet?
Diplomatiska tendenser?
Eller klacksparkstalang?
Äh, strunt samma.
De andra bilisterna skrattar i alla fall tillbaks.
Än så länge.
Nötjakt
Störste herrn var duktig. Räfsade löv så att det stod härliga till.
Fast sedan kom han på: aj då. Hade räfsat upp alla valnötterna också.
Och oj då. Hade nära nog tömt ekorrens hela vinterförråd.
För alldeles nyligen har vi fått en ny inneboende på gården. Ekorren har upptäckt det smarta med att bo vid ett valnötsträd fyllt med inkapslad mat som räcker året om.
Då ryckte djurvännen numero 1 i familjen ut. Drog på stora gummistövlarna, greppade barnens hink och styrde med bestämda steg kosan mot jordhålorna där Störste herrn tömt traktorskopans innehåll.
Så om ni igår såg någon stå och vildsint rafsa bland blöta grenar och blad, nära nog begravd.
Då var allt som det ska.
För det var faktiskt bara jag.
Fast sedan kom han på: aj då. Hade räfsat upp alla valnötterna också.
Och oj då. Hade nära nog tömt ekorrens hela vinterförråd.
För alldeles nyligen har vi fått en ny inneboende på gården. Ekorren har upptäckt det smarta med att bo vid ett valnötsträd fyllt med inkapslad mat som räcker året om.
Då ryckte djurvännen numero 1 i familjen ut. Drog på stora gummistövlarna, greppade barnens hink och styrde med bestämda steg kosan mot jordhålorna där Störste herrn tömt traktorskopans innehåll.
Så om ni igår såg någon stå och vildsint rafsa bland blöta grenar och blad, nära nog begravd.
Då var allt som det ska.
För det var faktiskt bara jag.
Nästan samma sak
Det är svårt att rita på datorn, ja inte på datorn, men i datorn, om man nu ska vara petnoga. Minste herrn gjorde i alla fall ett försök.
Resultat? Flera streckgubbar som såg ilskna ut. Diverse okända ting som såg ut att fara iväg på sidan. Blixtar och mörka färger som marinblå bakgrund och svart och orange. Lite dystert motiv måste jag säga. Inte likt Minste herrn alls.
Så var det dags att spara bilden.
"Vad ska den heta?" undrade jag.
"Andra världskriget", svarade Minste herrn.
Eh?!
Men när förvåningen hade lagt sig gav jag ett annat förslag.
Tycker att "Mycket arga gubbar" är ett bättre namn.
Åtminstone när teckningen är gjord av en ännu mycket ung och liten man.
Resultat? Flera streckgubbar som såg ilskna ut. Diverse okända ting som såg ut att fara iväg på sidan. Blixtar och mörka färger som marinblå bakgrund och svart och orange. Lite dystert motiv måste jag säga. Inte likt Minste herrn alls.
Så var det dags att spara bilden.
"Vad ska den heta?" undrade jag.
"Andra världskriget", svarade Minste herrn.
Eh?!
Men när förvåningen hade lagt sig gav jag ett annat förslag.
Tycker att "Mycket arga gubbar" är ett bättre namn.
Åtminstone när teckningen är gjord av en ännu mycket ung och liten man.
Oglömt
Alla absolutister får hålla för ögonen, för nu kommer ett alkoholhaltigt inlägg.
Inte nog med det. Det har sina rötter i min barndom.
Det var skinande rent i köket och på soffbordet var kaffekopparna framdukade. För mamma skulle ha symöte.
Själv hade jag tagit fram min kilometerlånga virkning och planerade att producera någon kilometer till eftersom jag bara kunde virka rakt fram.
I kökets ena hörn stod två enorma glasbehållare med rött innehåll. Jäsrören på toppen av flaskorna pluppade hemtrevligt då lufbubblor tvingade sig igenom. Det doftade kaffe och nybakade kakor.
Nu kunde gästerna komma. När som helst.
Själv fördrev jag tiden genom att springa runt och jaga katten. Efter några varv i köket hände det: Jag sladdade till framför glasbehållarna, råkade fota till den ena flaskan som for in i den andra.
PANG!
Nu flödade vinet i bokstavlig mening.
Jag glömmer aldrig mammas ansiktsuttryck.
Eller det rödporlande golvet.
Eller den genomträngande doften.
Det var ett ögonblick - värt att glömma.
Inte nog med det. Det har sina rötter i min barndom.
Det var skinande rent i köket och på soffbordet var kaffekopparna framdukade. För mamma skulle ha symöte.
Själv hade jag tagit fram min kilometerlånga virkning och planerade att producera någon kilometer till eftersom jag bara kunde virka rakt fram.
I kökets ena hörn stod två enorma glasbehållare med rött innehåll. Jäsrören på toppen av flaskorna pluppade hemtrevligt då lufbubblor tvingade sig igenom. Det doftade kaffe och nybakade kakor.
Nu kunde gästerna komma. När som helst.
Själv fördrev jag tiden genom att springa runt och jaga katten. Efter några varv i köket hände det: Jag sladdade till framför glasbehållarna, råkade fota till den ena flaskan som for in i den andra.
PANG!
Nu flödade vinet i bokstavlig mening.
Jag glömmer aldrig mammas ansiktsuttryck.
Eller det rödporlande golvet.
Eller den genomträngande doften.
Det var ett ögonblick - värt att glömma.
Meningsutbyte
"Meningslös!" utbrast Herrn mittemellan upprört då vi tittade på teven.
"De sa att hon ligger där och är meningslös", fortsatte han och stirrade uppfordrande på mig.
"Äh, de sa ju medvetslös", sa jag och svalde fnittret.
"Nää, de sa meningslös!!", vidhöll Herrn mittemellan, fortfarande upprörd.
"De sa medvetslös", kontrade jag.
"Nää, de sa: Hon ligger där och är meningslös!! Så får man ju inte säga!!"
Jag kan ju inte annat än hålla med.
Dessutom gillar jag att småherrarna blir upprörda.
I alla fall över uttalanden som det här.
(Fast de sa medvetslös, det gjorde de...så det så.)
Korttänkt
Hur tänker jag då?
När jag håller handen ovanför mixern när jag gör blåbärsmoothie. Bara för att jag ska slippa diska locket.
När jag försöker hälla av vattnet från makaronerna genom en liten glipa mellan locket och kastrullen. För att slippa plocka fram durkslaget.
När jag kör gasen i botten på symaskinen och håller ihop tygbitarna med händerna istället för att nåla. Och drar lite för att det ska gå ännu snabbare.
När jag låter bli att maskera när jag målar. Och inbillar mig att jag kan komma undan fläckfritt ändå.
Tror att jag slutar där.
För snabbt är oftast inte lätt.
Och underbart är inte alltid kort.
Ändå envisas jag.
Varje gång.
När jag håller handen ovanför mixern när jag gör blåbärsmoothie. Bara för att jag ska slippa diska locket.
När jag försöker hälla av vattnet från makaronerna genom en liten glipa mellan locket och kastrullen. För att slippa plocka fram durkslaget.
När jag kör gasen i botten på symaskinen och håller ihop tygbitarna med händerna istället för att nåla. Och drar lite för att det ska gå ännu snabbare.
När jag låter bli att maskera när jag målar. Och inbillar mig att jag kan komma undan fläckfritt ändå.
Tror att jag slutar där.
För snabbt är oftast inte lätt.
Och underbart är inte alltid kort.
Ändå envisas jag.
Varje gång.
