En del minnen blir bara mer ångestdrypande med åren, medan andra faktiskt tål att ältas några varv. Som när jag gick runt med klänningen instoppad i strumpbyxorna och visade rumpan i nästan en timme på flygterminalen. Ja, det var jag. Om någon av er råkade befinna er där just då. 

Först vid säkerhetskontrollen tog det slut. En vänlig själ kom fram och sa: "Det här vill du nog inte höra..." Och det hade han alldeles rätt i. Det ville jag inte.

Sedan ägnade jag följande timme åt att gräma ihjäl mig.